gär, deras dykare och hela deras åpfiäåt Ko111h14 Ce akilliga trakter af Coramandelska kusten. Efker en mängd reniagar och dskeppliga besvärjningar stiga fiskarena vid midnattstid i båtarna, förda af lotsar, och, så snart de komma till banken, kasta de ankar och vänta till dagningen. Kl. 7 på morgonen, då solstrålarna börja sprida en viss grad af värme, sätta dykarne sig i rörelse. Ett slags vindspel, gjordt af qvistar och trädstycken, är på ömse sidor om båten i beredskap. Det tjenar till att hålla dykarens tåg. Detta är med sin ända fistadt vid en stor sten, till formen lik en sockertopp och af 50 Å:s vigt. En ögla, liknande ett slags stegbögel, tjenar dertill att dykaren kan sätta ena foten på denna sten. Med undantag af er kring höfterna lindad bindel a calicot är han föröfrigt naken. Denna menniska hoppar i vat net, fattar, simmande, met fötterna fat I stenen och den omftalte m la samt firblifer, hallade sig i tåget, för ert ögonblick styf och rök i denaanställaing; hans arm tjonar hamom till val neerings-stäng, för att bihehålla jemnvigten, En liten korg, bunden vid ett annat tåg, kastas till honom; han emottager den och sätter andra foten deri. Så saart han anser sig tilrickligt beredd att dyka, håller han sir för näsharraraa mel ena handen, föratt hindra vattuets inträngande, och rycker med den andra till tågot, som hållr honom uppe, och sjunker så förmedelst stenen? tyngd hastigt till botten. Man lossar straxt tåget, hvarvid korgen är fistad Så snart han berör bottnen, gör han foteu lös ur steghögeln, som qvarhåller honom på stenen, hvilken genast derefter åter uppdrages och hålles i berell-bap för en annan dykare, 3 o Den färete, lös och ledig på hafsbotten, störtar sig, med bafvadet färnt, på allt hvad han förefinner och kastar i sin korg det han derunder hittar. Så snart han är tillreds att åter begifva sig upp, gifrer han tecken, genom ryckning på linan, hvilken man så fort som möjligt uppdrager i baten. Följ nde tåget med handen, uppkommer dykaren på vattenytan, dit han långt före kargen ankommer. Han väntar segan simmande eller hållande sis vil en åra eller ett roder, tills ordningen åter kommer till honom, men sällan återviader han i båten, förrän hela dagsarbetet är elutadt. Den tid han tillbringar under vattnet, öfvarstiger sällan en och en half minut, och under denna korta tid kan, om på banken är ymniz tillgång, en öfvad dykare kasta i sin korg uncefär 159 musslor, För hvar sten äro alltid två dykare, 8å att den ene af dem hvilar, medan den andre vistas under vattnet. På de flesta af dessa menniskor uttränger blodet, så snart de komma i luften, genom näsborrar och öron. De betrakta denna händelse såsom ett lyckligt förebud och fullgöra sin fr tt baot med mera sfver ach 22 dan ätrtngzfret FBFårI . AN — ———