RIKSGÄLDS CONTOIRETS SEDEL-CASSATION. (Insändt.) Till Rikets Ständers Herrar Fullmägtige i RiksgaldsContoiret! ö (forts.) Jag har nämnt Commissariernes tillvitelser och bör der före ej underlåta att här vidröra de hufvudsakliga af dem, dock med förbigående af de deri befintliga ordklyfverier och Advocatoriske evängningar. Commisasrierne påstå nemligen: att den casserade sedeln ej är, enligt Konungens Befallningshafvandes uttago, delad i 2 ne utan i 3:ne delar; att någre bokstäfver saknas å hvarje rad på sedeln; att Konungens Befallningshafvandes uppgift, det sedelns delning i 2:ne delar bärrört rån tillfälliga händelser eller nötning, och ej från sevckfullbet , är oriktig, emedan sådant aldrig kan ådagealägges eller bevisas; att Konungens Befallningahafvande är så litet fritagen från mensklig svaghet, att den i ett andedrag upprgifvet, att på sedelns högra fjerdedel felas bokstäfver, men att den ändå är fullständig; att Ko nungens Befallningshafvandes högljudda klagan således vapit obefogad; Och att slutligen det förefallit de värda Commissaricrne oväntadt, det min häf:iga och omotiverade klacan kunnat föranleda en skrifvelse af det innehåll, nom Konungem Besallningshafvande till Herrar Fullmägtige aflåtit, ty dertill hade bordt erfordras flere facta och icke ett enda, som Commissarierne anse vara oriktigt. Alla dessa haltlösa påståenden äro riktade mot Konungens Befallningshafvande och höra till Dess besvarande; men de som fallit