UrLIS Tid 111117 Ey — VILL FEUTU PR VISS MÅETSRV SNAIAIH MMIE STIFT det för nanmakt i Egypten, Det ligger fyra timmar N. O. fran hnfaudsladeu, emellan byarna El-Khauka och Abufabel, vj gens af arabiska ödemarken. De bästa trupperne äro Araberna, äfven Negrer har han indelat i regimenseoch håller på detta sätt den ena folkstammen genom den an da i tygzelan. En arme endast utaf Araber och Negrer vor hans önskan, om ri icke måste frukta, att de då ej viti: hafva en Tark till Farste. — Mehemed-Åli mister. stycke är Jedninerneelvilisering. Denua förvandling är utan tvifycl mickvärdig, å mycket m:r, som dea icke är en för an hing i Belulnemes kerokter, otan blott en förändring ; deras beröring med det bosa ta folkef, altså avnas deri ernan gåtan upplöst, att låta begee fredliet existera bred. vid hvarandra. Vies EKonungen, förutseende och beräk2 pande, dessutosm fiastigt fattande så väl indivjidens som hela Stamne-ås sevyagarsisja, arbetade, får det ögonblick, då Å han hörjale få fast fot i Egypten, efter en och samma plan på Boliivernes tämjande. S aickrande deras fördomar, ökvernana a hufymamännen med utmärkningar, trogen i sina laåften, en dde han d sa af Mameluckerne och Purkarne siendttigt eller trolöst behandlade stammar småningom för sig. Nu hörjade han att sysselsätta dem. Beduiserne voro Kararanernes förskräckelse: han uppdrog dem desammas ledaiag rv och hegagnade således de exemp tl, sam redan exigierade i landet, Beduinerne, smickrade genom det sörtraende, som Vice Konanogen sätter till dem, motsvarade detzamma fallkomliaf. På samma tid vidsogot ändra steg. Beådiuerne kaade ställa i fält mer än 30.000 beväpnade mån. Då i hvarje stamm hufvadmannen och ett stöcre eller miuåre avtal min drog sold af Vice Konungen, så var derigenom hela massan bunden. Men detta syntes icke nog för Feyptens säkerhet, Han gaf stammarne i Lihy-ka öknen, hvilka plära fpesöka sigypten, 12 k:var i provinsen Fayums, sa-om egen domm. Fe af hekom hvar och en af desan ttamnar en årlig inkanst af 27,) Pister. IIön fordrade deremot: att dessa stammar icke mera, såsom förut, skolle vara blandale med hvasa des, och hvar och en tott heträda vissa lenäåafräckar i Fgvoten, Han anvisade sedan alla herdestammarne betesplarser, och alla de öfrige eränsSåorna för deras väretze. Detta engång antagit, uppställde han den grun staten: att hola stammen vore ansvarig för hvarje af en B Ånin fullfördt rof. öfverhufvod för hvarje mot Keantens undersåter elier shydäössärvandåter begången orättsjsa. — Detta är verkeligan mycket af en man, och om man tänker på de egyptiske prost åkerhrnkarnes tidåigare strier med öknens näs!gränsande herdar, och på den ur de fårras seger uppkomna Kgyptens makt, söm likaledes hviJade på ett monosnaliumm, så svynas, såsom II. v. Prokesch antyder. urgamla förhållanden förnva sig. — Öfra Asien skall först då återträda i hela sin gamla verldshistoriska be2A AA .. man af Kmyn