——— — — — I — LL —— Ä C—— ——4 vara svårare att expediera den mogna mannen, äfven om han 10 gånger blifvit prestvigd. Desse exempel äro få. Merendels är egenkärleken och egennyttan de driffjädrar, som uppväcka det falska nitet, som öfverdrifvet till svärmeri verkar långt menligare än den kanske oftare förekommande ljumheten i läran. Att äfven en prest kan fela, är naturligt, men att han i moraliskt afseende kan sjunka lika; långt, som den grofvaste verldsmenniska, är förunderligt. Lika förunderligt är det äfven att en prest kan så missförstå den Hel. Skrifts läror, att han tror dem endast vara ämnade, för at dermed sönka menniskorna ned i afgrunden. Det besynnerligaste är det, att desse straffpredikanter som de sjelfve kalla sig, nästan aldrig hålla ut dermed, utan då de en gång komma till välmagt, blifva de ofia lika kommode och liberale, som många andra, hvaraf man finner att egennyttan här drifver spelet. Må man dock aldrig härmed förblanda det sanna nitet hvilket är så mycket lättare att urskilja, som det alltid är förenadt med stadfästande exempel. Men ser du en prest på predikstolen upprifva himmel och jord, säkta som en pukslagare, beskrifva helfvetet med så förskräckliga färger och sedan i sitt allmänna lif vara verlden lik i vällust, lux, yppighet — tag då för gifvet, att han är en ulf i fårakläder. — HU — —