SS AR ww — RA VM? 07) MMIS MI HM BR — ua knäsättes, utan blifsa bortbytingar. Wälkommet gamla nordiska hedningaskick. — Wittnar dock ej så mycken errarenhet, alt de försupnes barn komme till verlden med sjuka själar och sjuka kroppar, och den gamla visan sanas: Iun ingen IIelhred, han ingen Marv, hvad kan de gjöre till Fedrelands Tarv. ee Nå! hvad råd då? Än om man försökte, åtminstone för att mota det tilltaganle missbruket af Finkeln, detta: låt brännsins-lagen ega heständ i alla dess punkter ech elansjer, man tilläggr blott den: Potäter, att af dease må ej brännas mera, än som ef -hd, NB, den som odlas på egen 2 H 1 2 2 22 Y gård, och dessa ej heller köpas för att brännas. Nu läg2 2 Å N ers on så hör afgift, skatt, på all hrännvinsiräinning till salu, och alla brönnvins annor, att ingen kan sälja I Totta under 69, ja flera skillingar för 1 Potta. Skulle det nu ej köpas mindre, brännag mindre? hånne man då ej slog Satan med hans egna vapen, (egennyttan, prossten)? Månne ej här kan användes detta St Ols: yttrande: Slå hunden (Tore Hund,) som ej stål, (Andans svärd, Guds ord) biter på ? Åter ringer mig för öronen: detta råd duger ej mera än inget råd, ty då bränna dssto flere i smyg. Dylikt hjelper ej mer än sjelfre slerculi yse, när han högg ett hnfvud af odjuret, växte sirax 10 igen. o Lagstiflare! låt oss då strax få det herrliga körslaget, om börmän i boglerna, realiseradt, nalägg dem kraftet och tydligt årras plig er, besvär dem vid Gud, ära och samvete: Glöm icke böter, att halla dem till deras skyldighet, Att samvetsgranna kristne, för att säga allt med två ord. icke skulle siunas i bygderne, utan hycklare 0. 3. v., se det är att färnärma hela det hederliga norrska folket. Att vidare utvickla förslngat, det är att förnärma vår högetkedervärdaste lagstiftande Församling. Derföre: Fram Norrmån! Fram Storthingsmän! Fram Kristnemän! åter slån hunden, som stål ej biter på! 2 o hör i Guds heliga namn! en gammal J4rårig Norrman , sem har den ena foteni grafven, låt honom svart, förrän han också anedsztiger i grafven med den andra foten. kunna säga: Ielfvöete! hvar är dia seger! låt hans brintande hjerta instämma: Gud välsigue Norriges kikes Storthivg? — Norriecs honung! Bu vill det goda, ja vid ära och sanning, Du vill det. Wi, jag för fritt tala i alla fina Dig älskande, gamla och unga, trogna Norrmåäns namn, vi dö på att Du vill främja Landets väl; Du vill icke, att Norrmannens kraft och saft och märg skall drunkna i bränvin, nej den skall flyta , och sianna i Norrmannes ben och knotor, för att värna om Dig och Din thron, liksom Dina Norrmäns kjertan klappa för Dig. — Hjelp Herr Konung! fa Du skall sifva Dina visa råd, och stadfästa lagen. — IHisdomen räåtef irdiggöres af sina barn. Gud bevare Konunoch och hans Riken! Hör oss milde Herre Gud!