— ——— — —— — R ——— —— — — tillverkas af rutten och omogen porates. Att genom summanshott stifta dessa Spis-Inrättuningar endast i den afsigt att arbetaren må till betydligt nedsatt pris bekomma sin föda , är ock en tanka som ej tål närmare granskning. Hvilken nytta kan tillskyndas samhället deraf, att den unge, friske och arbetsföre mennniskan göres till ett allmosehjon? Att den blir ett allmosebjon är mer än tydligt, då hon till en ej obetydlig del underbålles, af allmänna eller enskilda bidrag. Att genom sådane völgörenhetsprof tro sig utträtta något nyttigt för det allmänna eller för den enskilte, är en stor irring, då ingenting mindre deraf följer, än motsatsen af det nyttiga, nemligen en bestämd skada. Detta är enklaste och ginaste sättet att bilda lättingar, lika Italiens Lazaroni, hvilka egentligen underhållas af ett herrsklystet och intrigant catholskt Presterskap, för att vid lämpliga tillfällen kunna begagnas af sina patroner. Men det är ej nog, att genom dessa Spis-Inrättningar bildas lättingar, utan brottslingar bildas äfven; ty som man vet, ger den ena lasten handen åt den andra, Då arbetaren ser sig genom dessa Inrättningar kunna lefva för hälften och derunder, än hvad hans föda förut kostat, och hvilket efter de gångbara arbetslönerne kan fullkomligt förtjenas, då arbetaren nemiigen arbetar, så vet hvar och en med närmare kännedom om arhetsklassens vanor, att han ej aflägger något af sin behållning, för att i kläder eller på annat sätt förbättra sina vilkor, utan i stället, arbetar destomindre, blir dolsk och begifven på dåligheter. Det är ej med arbetaren, som med den bildade menniskan, hvilken under ledighet från göromål, odlar sin själ genom en undervisande lectur, eller genom val af oskyldiga nöjen söker en förströelse, som upplifsar hennes mod mot bekymren, Den, hvars förstånd aldrig blifvit kringstråladt af ett högre och klarare sken, den använder ledigheten från tvingande arbete, antingen att i lättja förslöa så väl själens som kroppens krafter, eller att, i föraktliga njutningar utplåna gränsskilnaden mellan menniskan och djuret. Fyllerilasten hos den arbetande klassen undanröjes hvarken med moraliska tal eller med välmenande och oeftertänkramma palliatirer. Bränvineta fördyrande är det enda, och som vi under bräminsbränningsförbuden sett, specifikt verkande medlet. Men hvarföre vederbörande ej, genom sin afgörande medverkan vilja, genom en hög afgifts påliggande på bränvinsbränningsrättigheten afskassa fylleriet, och med detsamma förskaffa landet den mest välsignelserika statsintrad, sc det är något, som vi hvarken kunna förklara eller begripa, utan torde den gåtan säkrast kunna redasaf de aristocratiske Brännvinsfabrikörerne, så framt NB. 20 öre mL A a An 1 2 —