— — BYE VIRA pe RIKE 11 I SIR UUTL ULL 411— hördat sig sin skuid för dess redlighet. Efter alla de olyckor, fom under en kort tiderymd hopade sig öfver Sverige, 5ätarshänksser hoppet uti Ed. Kongl, IIGCÖRets person, och tycktes EU. Kongl. Höghet lifligt fästa sig vid Norriges förening med Sverige, gåsom den enda utsigt till ett oberorade i Norden ; och man bragtes till häuryckning, vid åsyn ar den vigt Ed. K. IL förskaftat Sveriges Statsförhållanden, i den kamp, som hörjades på fasta landet. ÄMan hoppades redan af förra årets rustningar det tillfredsatillande utslag, harmed man länge hade vaggat föreställningen, då Armåorne helt hastigt återvände till sina hem, utan att af dessa stora rustningar andra än de förmåner, Ryssland deraf hämtade, blefvo synlige för mängden. Årstiden och framför allt förtroendet till Ed K. II:s person lade till en stor del band på omudåmet; man tror så gerpa, det man hoppas, och menniskorne låta i det längsta leda sig af hoppet. Den tänkande uppmärksamheten följde under tiden de häudelser, som bereldes; och jag fruktar, att färvåningen blef stor att åter se oss uti Tyskland, hvare-t nyss förflutna tiders erfarenhet gifver anledning att befara rosutiater, som, under lika utsigter, varit så litet fördelaktiga för Sverige. Jag kan ej hindra mig ifrån en frubtan, att verkliga fördelar afligsna sig ifrån Sverige, javn mån man synes vika från målet för att ernå dem. Jag här alltid trott, att små Stater aldrig horde vänta sin sjelfstiadisvet och tillvixt ifrån mägtisa grannars ädelmod. llistarien lemnar oss åtminstone få exempel uti sådant hänseende; men ödet synes likväl någon gång för de smärre Staterna medgifva tillfällen att förstärka sig , under det de xtärces stridiaheter hindra dem att sätta sig deremot. Jag fruktar, att det cynnande ägonblicket kan för Sverige vara förfeta lt; och det utgör, kd. K. IL , de sanna orsakerna för min oro. UJag har fortlom för mycket ställt mig fram uti. Fälerneslandets sak för att ej alhtid med liflighet ömma för dess äden; och den stadga i handlingssätt, man har rätt att fordra af en Man, ålägger mig att med samma ögon uppfatta de föremål, som framställa sig under lika färger, ehuru vid en fårändrad dager. Under en envåldsstyrelse är tanken brott, då uti ett lagbuudet ramirilic det utgör -den fäarnuftige medborgarens rärtighet att gilla eller missbilllga sin styreises företag, efter derifran hämtade anledningar till lofvande fördelar eller möjliga olochor; och memingarne i Politiken rätifärdigas endast genom utgången. VE K. IL har gjort mig orätt att tilltro mig en sorg, som shulie vanhedra mig. Jag är deröfver mycket upprörd och känner ingen annan lättnad, än bekännelsen af de tänkesätt, jag haft nåden ligga för Ed. k. H:s fötter. Jag vgar ännu för Ed K. IL apprena, att jag ej är så svar, så kloenmad:r gam 128 fill min aftnna 22 ÄE