händiga bref)att Frih. genom honom aldrig skulle blifva indragen i någon polemik. Frih. hade dock hvarken åsyftat eller ens föreställt sig, att hvad han skrifvit skulle tryckas i den form, det egde då Frih. hastigt lemnade sina tankar ät papperet, ännu mindre, att det i uttrycken bittra eller sårande skulle, såsom skedt, företrädesvis bibehållas och sammansmältas mell en mngd Hr M:s egna tankeslut. He M. hade således fullkomligt origtigt debiterat, att uppgifterna voro insända. Friw. erkänner i öfrigt oförsigtisheten af sitt ifrågavarande förtroende till Hr N., och anser sig derföre skyldig Ur Grefve A. sin offentliga ursäkt i det fall, att ordställning n kunnat innebära något stötande. lvad åter beträffar sjelfsa de uppgifna händetsernas ranningsenlighet och Frih:s egna, derifrån härledda , omdömen, angående Grefve Adlersparresj politiska personlighet, så återtager Frih. deraf intet enda ord, och synes ganska enkelt och ovederläggligt hevisa, hvad som hvar och en tänkande man länge vetat, och derom de flesta varit öfvertygade, singt före IIerr M:s strid med Herr Adlersparre, att Westra Armeens Chef IIr Å. till det mesta full komligt oförtjent fått uppbära hedern och nationens hyllni g för verkstäl!gve en af 1509 års resolution; att han trertom vid de flesta ilifillen visade sig obeslutsam , skaggrädd, förhatligt gycklande med det alhkarligaste ; att hans stora inflytande grundlades af hans anseende såsom f. d. författare mi Läsning i Blandade Ämnen och såsom kepresentant vid 18380 års Riksdag samt bibehölls förnämligast, i följd af den förvånande okunnigheten hos Revolutionirerae (iirih. Å. oj endantagen) om hvad fritt samhälle ens betydde och hvad en revolution borde åsyfta; samt slutligen att IIr A. i allmänhet handlade utan både politisk plan eller patriotisk syftning att uträtta något mer, än att befria Landet från ett tjurhufvud till Kung. För att bestyrka dessa omdömen, vilje vi ur Frih. A:s skrift nu hemta endast en liten profbit, uti följande afskrift af den egenhändiga Promemoria, som af Hr Ådlersparre lemnades Frih. Anckarsvärd, då den sednare från Tibble (zästgifvaregård affärdades till Riksföreståndaren. Den lyder som följer : Pro Memoria. Månne ej den svaghet, den villrådighet, som vidlå der all Svensk Styrelkke, der ej en Konung finnes, bör skyndssiat, kraftigt och rättmätigt undanrödjas ? Jag tror ej, att intrigner och cabaler oskiljaktiga från en stor politis-k omskapning, på annat sitt kunna undanrödjas. Jag är till och med afvLertgågad, att cahalerna kunna blifva vådliga nå den kborflia ImGIlantidan af dan