Det ar ISRnHÄTTUCX ul wc wÅ w4 AfF!1 7 Rett stundom met delcCe ledsnati får se hela gatusträchningen utmed Tyska Kyrkan, isynnerhet de såkallaåe Torgdagarne, vara af sis korgar och kärror med Fisk och Trävaror så upptaren och tillspärrad , att icke allenast de af sPubElen, som hofvå sin passge förbi detta ställe, ofta hindras i sin väg medelst trängsel bland denna massa af allmoge och trafigventer; utan ock stt de personer, hvilka om Lördagarne skola , såsom Communicanter, berisda kyrkan, stunom h2 fva nedsudlade ef de kringzläpade Fieakn p orneUtom dessa uti en i öfrigt så vil ordnad Stad hä: anföri2 olägenheter få vi ock näsnna den ännu mera betinkliga, nemligen den stinkande ånga, som, i synnerhet under varmare dagar, utdunstar från fisksaulingen, ett förhällande, mindre undransvärdt, då man betraktar, brad stundom båndt, att Fistare medhaft oå mycken fisk af vissa slog i Båtorne, att de under två a tre dagars lid knappast kunnat afLälja förrådet, hvadåan ock detsamma sluteligen både genom utseende och lukt gifvit dess upplösningstillstånd tillkänna; att det lemaktiga ämne, som vanligen vidlåcar fiekslagen från Saltsjän, i mirgd sammanpackade, snart engeipes ef rötartad natar, samt att fiskmånelerskarna dageligen i Canalen utkaste de afskrädes-ämnen, som de Trånski a dera vord och i horgar tili tmångling prenenterade Fäisksorter, Då vi tro, att desse o elhagelige utånnetsängar ovillkorligt mäste äga ett för hicsan och aundheten menligt inflyten e, tyckes dette enda vara en tillråeklig uppmaning att förflytta Fiskhren till annan plats, och om densaramos ntivarende lige skulle medföra någon större befräm lighet för innevinarne i Stadena södra del, i anseende till närkejen för dem, bör ju Ikväl en sådan fördel vika för den alimännare, som är vårdeu af helsan å ena sidan och anygaheten å den andra Det lärer ej kunne nekas, att de mäst härjande farsoRd merendela härleda sig från orenlighet och skadliga utdurslningar, och vi baf.a nu den mest beklagliga anledning ett förmoda, det en Epedemie, ej långt astägsen från vår kära Fädernesland och vår Stad, snart nog insmyger sig äfven bland o. BoLA si då ej vara uppmärksamme och vaksamme, och icke åsidositta eller förbise något, som kan hindra besöket af denna fruktansvärda Gäst, hvilken så lätt kan inrota sig bland en inom en liten terrain sammantränga folkekara af flere Tusende, vari land många äro för samhället och staten nyttige menniskor ? 2 Böra vi ej undanrödja alla sådane förhålla den som möjligen kunna gifva rikare näring åt en så farlig Fiende ? Ehuru vi våga hoppas, att