Article Image
pels diskreta och berömrärda förbigående af namnen och bevisen på dessa personer, tillåter oss icke att fälla en dom öfver en sak, som föröfrigt icke är osannolik. Österrikiska Kabinettets politik, dessutom understödd at Kejsarens sorg, hvilken icke var böjd att gifva sin dotterson till pris åt partiernes experimenter, skall genom sin köld hafva uttiröstat de ofta förnyade propoaltionerna. Hertigen af Keichstadt hade af sin fader ärft en häftig passion för krigskonsten och militair-stånaet. Utom de kunskaper som denna mördande konst fördrar, hade han studerat de ryktbaraste fälitåg i historien ; Napoleons, Erkehertig Carls och General Jominis skrifter håde han list, jemfört, kritiserat och gjordt utdrag från ; för en så ung man, hade han häruti högst ovanlig insigt. Denna passion gom han icke var unnad att tillfredsställa, blef förstörande för honom och bidrog att påskynda havs död. IIans svaga hälsa, ännu mera angripen genom det hastiga uppskjutandet af hans resliga gestalt, kunde icke motstå de ansträngningar han pålade sig, dih våldsamheten äf den exercis, hvilken han så envist bemödande sig uthärda. Detta är, om man vågar tro II3 Montbel, den enda etter åtminstene den afgörande orsaken till hans död. Man hade mörkt taJat om en hemlig böjelse, en litet känd passion, krars valäsamma skakningar hade upprifiit detta eldiga siune och denna svaga kropp, I detta häuseende håller lir Montlel sig inom gränsorna af ett abselut silllatigande och den fullhomligt oficiela värdigheten, och dock ligger ett visst intresse deruti, att veta om detta sorgliga, i sortid genom grubblande och förtärande äregirighet, utan föda och nästan utan hopp föråldrade hjerta, åtminstone i utgjutandet af en innerlig förtrolighet, funnit någon littnad för dess inre lidandlen och hårdheten af dess politiska öde.

19 mars 1833, sida 3

Thumbnail