sar och orsakerne till dess förminskning vid Svenska kusterne, samt å den andra de invändningar, som deremot blifvit ifrån flera håll gjorda, äfvensom de iakttagelser i skärgården, hvilka synas tala deremot (hvilket allt skulle vara högligen intressant att in extenso meddela, om icke vidlyftigheten deraf sådant förbjöd), så har Collegium förmält sig anse närmare upplysningar om Sillåsket i Bohusländska skärgården böra på stället inhemtas, innan något förbud emot detta fiskes utöfning kan komma i fråga, samt till följe deraf anderdänigat föreslagit, att en noggrann undersökniag må i orten anställas, till utrönande af rätta förhållan det i åtskilliga uppgifna omständigheter, vid hvilken undersökning Professor Nilsson anses böra tillstådesvara, och hvar. vid Collegium förmodar, att, genom ytterligare vunnen erfarenhet, kuude jemväl blifva ådagalagdt, huruvida det numera anmärkta större tillopp af sill i Bohusländska skärgården bör tillskrifvas den flyttning söderut, som sillfisket vid Norriges kuster, enligt sednare iakttagelser, undergått. Vidkommande dernäst Torskeller Storfisket, hvars aftagande iarid Svenska kusterne Collegium finner vara fullkomligen styrkt, så, ehuruväl Collegium anser detta fiskes a i granskapet af skären, icke vara genom förbud kstallhart, instämmer dock Collegium uti hvad Prafessor Nilsson och andre vederbörande ytöret, om arngelägenheten att söka vända fiskarenas omtanka åt ett ändamålsenligare bedrifsaade af detta fiske, och daas utsträckains till de stora bankarne i Nordsjön; men som wi de närtihäi gwjora försag ingår dels förutsättning af ailmönt un derslön för detta nya fiske, dels yrkande af hittills hegagnade ekutors och fiskredskaps inköp för allmän rölniag, ia. m., och en mängd förhållanden härvid äro högst ofullständigt utredda, så finner Collegium sig böra hemställa. att den föreslagna undersökningen i skärgården jemväl må få sträckas till dessa förhållanden, och då tillika försökas, huruvida och på hvilka vilkor enskilta personer kunde förmås att stifta bolag till ifrågavarande långväga storsiskes idkande. Hummerfisket, som i sednare tider, genom hummerns försäljning till England, blifvit betydligt och lönande, har med detsamma också nalkats sitt förfall, i så måtto, att, på sätt Collegium anmäler, i följd af ynglets nppfiskande, knappt Ås ak den hummer, som fångas, uppnår sin fulla storlek, hvadan, till förekommande af fiskets försämring, ansets nödigt, att förbud emot hemföring och försäljning af hummer under ett visst mått utfärdas. Då emellertid skiljaktiga uppgifter om längden af en i handeln såsom fullvuxen ansedd hummer förekommit, har Collegium ansett det rätta i HAHAtH AFfHnnnH Ä:m:U:ii: vm A.. — —