att vi skulle fråga oss, hvad dessa lckar betyda, som görs oss så mycket ondt; om menskligheten står på samma punkt, om den vinner eller förlorar, om den gar framåt eller tillbaka, midt ibland de hvälfningar, som Synas omkullstörta henne ; hvarföre revolutioner finnas, hyud de bortföra, eller hsad de tillföra oss: om de hafva ett ändamål och om det väl finnes någon mening uti alla dessa skakningar och vti mensklighetens öde i allmänhet. Alla dessa frågor, nart sägåt helt och hillet fremmande för de gamle, börja nu att oroa sinnena och att hemligen sät:a i rörelse alla tänkande hufvuden. Alla göra sig icke reda för den. na inre gisning; men det är dock få utmärktare menniskor, som icke erfara den, och få, som icke, ofia utan att ens ejel a veta det, hvälfsza i djupet af deras bjertan dessa dunkla problemer, och som icke jemväl, till en visa punkt, upplösa dem på ett eller annat sätt. I medlet af det sistförflutna århundradet har en lära uppkommit, vidsträckt som den measkliga tankan, elånsande som hoppet, i dess början mottagen med enthovsiasm, i våra dagar alltför mycket åsidosatt, men som alltid skall blifva en tiill,kt för de bättre danade själarne. Turgot, som införde denra lära om den menskliga perfectihiliteten, gaf dock icke egentligen någon fastare grundläggning deråt; och äfsen den namnkunnige man, som, under den revolutionära bilan, åt honom upprerte ett så ädelt monument, Lar framställt sina tankar derom, ofta i en mera hög flykt, än i en bestämd och noggrann ordniug, ehuru desammea, helgade af dödens insegel. alh id skola förtjana beundran för sia klara, lugna och rena siorhet.