Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1833, sida 2

FABELAKTIGA BEGREPP OM NORDEN FÖR TVENNE SEKLER SEDAN. (Uesrag ur en tysk Journal.) Friedrich v. Raumer, som någon tid vistats i Paris och, i dervarande arkiver, samlat materialier till de trenne sista århundradernes historia, hvilket verk den läsande verlden med otålighet afbidar, bar emellertid utgiftit ett mindre arbete, innehållande åtskillige diplomatiska rapporter och ibland andra en berättelse om Norden, afgifven till Fursten St Gregorio af Torquado Pecochia, som under trettioåriga kriget, i egenskap af Hofmästare, åtföljde Kejserliga Fältherren Torquado Con:i, på tåget till Ilolstein. Italienaren talar om Danmark lika fabelaktigt, som Ctesias om Indien. De ovanligt sköna kyrkorne hafda merendels fem hufvudgångar (skepp), präktiga torn och förträfsliiga klockor. Flera städer ligga vid hafvet, äro välbyggde, med stenlagde gator, torg och vatterkonster samt starkt befäste. Några landsvägar få, utom af Konungen, äfven begagnas af dem, som derföre erligga en viss afgift. Adelsmännen äro så storväxte, att jag tror det den helige Christoffer var bördig ifrån detta land. Folket är i allmänhet vackert, ljulätt, har goda anlag och idkar vettenskaper. En präst härstädes kan af vatten göra vin, hvaraf jag sjelf druckit. Han reser snart till Rom, ämnar bli Katholik och göra Eders Höghet uppvaktning. I Panmark finnas trollkarlar och besvärjare, hvilka bruka en högst besynnerlig klädedrägt, som kan inhäm as af hosföllande ritningar: de fleste hafva likväl med Konongen erinit sig på flykten. Landet är ganska fruktbart och sem det på hundrade år icke varit hemsökt med krig, Fures der ansenlig rikedom. Bönderne som fordom drefvo jegt åt Kungen, göra nu detsamma åt soldaterne och förrätta sglanda hondarnes göromål. 1 Molstein qvarblefvo några, med Fungen hesläctade, familjer och slöto sig tin segervinnarn?, men de äro fattiga; deremot är Hertigen af Gottorp ofantligt rik och besiiter mera jordegendom välbyggde och vackra städer, än Storhertigen. De Kejserlige soldaterne pressa emellertid honom och hans underhafeande så hårdt, att han hvarenda dag skrifver till Ge. neral Conti, ber, föreställer och tigger om medlidan; men hunden skäller och oxen äter. Alla innevånarne äro Lutheraner och tala ett språk som icke är ren, men uppblandad, Tyska. Då de tala låter det nästan som gråt. På de i hafvet belägne öar talas ett språk, som ingen förstår. I brist på ved brännes gödsel och jord, kallad Turba (torf), som mm enm fterelstenar. Maten ko