— ————— — ——Tqn — — — — — Ä—ö—U—U4q — och de nåringsidkande tilltag it i fattiggom, såsom en föregifven följd af hH4Åiagsfribheten, ligger i sakens naur; dock komma dessa röster endast från dem, som endera icke kunna lemna allt som är gammalt, eller scm vet att anmärka en och annan oundvikli g, och med bvarje ny iuräntning förknippad brist, och icke kwnna satia de -IIånna och vida öfvervägande fördelar, eller sem sakna gamla, på hela Statsförbundets bekostnad meddel a privilegier och monopolier. De flesta brister vid nåringsfriheten härleda sig från dennas missbruk, lärtsinnighet, obeslutsau! e och för öfverdrifvet eller för oinsigimässigt användande af medel och krafter, öfver hvilka en klokt regerinz lika litet kan uppkasta sig till sörmyndare som öfver myndiga personers förmögenbe. I en tid, då man så ofta upprepar, att (olet har blifvimyadigt och moget för frihet, vore det att vara i öppen strid med opinionen , att vilja inskrånka borgarne, i användandet af deras talanger, kunskaper och krafter, i rättigheten att bruka deras hufvud och händer, således i de alldraringaste at deras naturliga och förvärfvade friheter och rättigheter. Det är icke följderna af näringsfrihetens missbruk, som äro måtistocken, ef er hvilken dess värde skall bedömas , utan det tillstånd och den höjd, till hvilken den bragt national-industrien, förmögenheten och välfärden. Men allt detta kan ensamt bedömas af handtverks-Prodnktionen, af befolkningen och af konsumtionen, och dessa haf a under de sednaste 30 åren giort större flamsteg i Preussen, än tiliförene i århundraden, under monopoliernas och shräväsenddets ok, I Fagland består skråväsendet ännu i dess gamla former, nt: de Städer , hvilka erhöllo lagar före och under Elisaherhs rogering, t. ex i iclNA Ciy of Londan; utom denna Nils del af hufo vudstaden, likasom i alia nya städer, råder näringzssrihet, och just ensamt denna har brart Mancheser, fRirmingham m. fl. städer, till dess nate rande höid, under det i dus rien all: d upare och djupare sjunker i de Siäder, hvarest skråor ningar exi.era, Genom den år 1823 atgifna Förordningen för näringarne sökte den Bayerska Regeringen att förbereda en gradoel ötver gång till näringsfrihet, i det skråens uteslutande rättighet och dessa korporationers rätt at sätta sig emot upptagandet af medlemmar opphäfdes. Der, hvarest de Magistrater och distrikis-politie-embelsrän, som bade sig appdragit att handhafva denna tag, riktigt fattade dess princip, såg man snart goda följder, i det produktionen, befolkningen och lonpsumtonen rillrogo. Men oftars såg man många OfLer eter Fandiaantan kännedom i näringarnes förhällanden, och då der icke sanas någon Öfverrätt, som kunde vaka öfver lagarnes helod och rätta misshraken: så visade sig som oftast brister, som ofta mera borde tillskrifvas det oriktiga sätt, hvarpå lagen utfördes, än lagen sjelf. Fhuru talrika kla2omål