2 PrFStåmiske andliga, som i theologiska få kulteten, i Kyrkotidningen och på predikstolen på det ortho doxaste veta att predika emot förnuft, verldsliga nöjen, Ge senius och Påfvedöme (Tenfelthum). Då skulle ansigten kom. ma i dagsljuset, hvilkas presterliga prägel visserligen mera bländande motsvarade dessa roller. — Jag hatar icke thronen, blott denna vindiga aristokratiska ohyra, som nästlat sig in i sprickorna på de gamla thronerna, och hvars karakter Montesquieu så noga skildrar med dessa ord : Ärelystnad i förening med lättjan, nediåtenheten i förening med högmodet, begäret att rigta sig utan arbete, afsky för sanningen, smickret, förräderiet, trolösheten, oordhålligheten, föraktet för borgerlig tunga, fruktan för Furstedygd och interesset i Furstelaster ! Jag hatar icke altaret, utan jag hatar ormarne, som lura under de gamla förfallna altaren, de illistige ormarne, som vetadatt le oskyldigt som blommor, under det de hemligt spruta sitt gift i lifvets kalk, och hväsa förtal i den fromme bedjarens öra, de lysande maskarne med fagra ord. — Mel in ore, verba lactis, Fel in corde, fraus in factis. Just emedan jag är en vän af staten och religionen, hatar jag detta missfoster, som man kallar statsreligion, detta narrverk, som uppkommit af verldsliga och andliga maktens beblandelse, denna mulåsna, som Antichrists skymmel her aflat med Christi åsna. Gåfves det ingen sådan statsreligion, inget privilegium för en dogm och en Kultus, så skulle Tyskland vara enigt och starkt, och dess söner vara herrliga och fris. Men nu är vårt arma fädernesland sönderslitet genom trossplit, folket är skiljdt i ficndtliga religions partier, protestantiska undersåter träta med sina katholska Furstar och tvertom, öfverallt misstanke för kryptokatholicism eller kryptopro testantism, öfverallt förkättring, opinions-spioneri, pietism, mysticiem, Kyrkotidningssnokeri, sekthat, omxändelsesjuka, och under det att vi strida om himmelen, gå vi under på jorden. Ean indisseren tiam i religiösa ting vore måhända ensam i stånd att rädda oss, och genom det att Tyskland blefre svagare i tron kunde det blifva politiskt starkt. För sjelfva religionen, för dess heliga väsende är det likaså förderfligt, om hon är bekländ med privilegier, om hennes tjenare af staten företrädesvis blifva doterade, och till erhållande af dessa dotationer å sin sida äro förpligtade att försvara staten, och således en hand tvättar den andra, den andliga den verldsliga, och tvertom, och ett wisehwasch uppstår, som är Gud en galenskap och menniskorna en Styggelsc. Isar nu staten motståndare, eå blifva desse också religionens fiender, som staten försvarar och som fördenskalj äro dess allierade; och till och med d n menlöst trogne blir misstrogen, om han i religionen äfven märker politiska afsigter. Men vedervärdigast är nracstamn fr om —