———— Blandade Ämnen. TANKAR OM NATIONAL-FÖRSVARET; af Jean Baptiste Say. (Tours complet dEConomie Politique, Paris 1829) Freden är så nödvändig för utvicklingen af menniskans jar: för ick nyttiga förmögenheter, att det nästan alltid ligger uti nationernas eget interesse:att bibehålla sig i fredstillstånd. Man kan icke förnuftigtvis annorlunda betrakta den militära styrkan och kostnaderne för ett krig, än eåsom besvärande, men oundvikliga medel att få lefva i fred. Eröfringsoch politiska krig äro verkliga brott emot fölken, begångna af de styrelser, som dem anställa eller göra dem oundvikliga ); och vore folken upplyste , skulle dan stats-chef, som framkallar dem eller dertill medverkar, endast skörda blygd till belaniug. Äran skulle man spara åt det legitima försvaret: och under legitimt försvar innefattar jag alla de bemödanden, man gör, för att afkasta sig ett af våldet pålagdt ok, sådant t ex. som det, hvilket bars af Laeedemons Ileloter. IIVilken helst, som försöker att förtrycka menniskor, försätter sig i krigstillstånd emot dem, Antingen fienden uppvexer i landets eget sköte eller kommer utifrån, kan en nation icke räkna på någon annan ön sig sjelf, för att försäkra sitt oberoende. Men den kan, i följd af de medel den använder, försvara det med mer eller mindre framgång, med större eller mindre kostnad. Emdast i detta afseende ingår försvars vetenskapen i det studivm. som här sysselsätter oss. Hushållnigen står i jemt förhållande till framgången; ty de medel, hvarigenom man cj lyckas, kosta alltid för mycket. Oberoende af lusten att inkräkta å ena sidan, och att göra motstånd å den andra, kunna nationer emellan, likasom emellan enskilde, tvister uppkomma, hvilka leda sitt ursprung antingen från national-fåfänga och national-afund, eller från ma förstådda interessen. Fåfängan är en last, fruktbar på obehagliga följder, ej mindre för nationerne, än för enskil?) Illasinnade Ministrar invickla ofta staten i krig, för att höra sig sjelfve nödvändige. Detta var Louvois politik. Någon gång haf man sett en Styrelse, som icke velat efterkomma nationens önskningar, börja krig, för att afleda allmänna uppmärksamheten. Derigenom att krigen mångaubbla utgifterne, öka de äfven behofvet af patronater och följaktligen medle till corruption ifrån Styrelsens sida. De nestysta oppositionerne, i det de nödvändigt rigta all kraft till bandling utåt. I det hela äro de skadliga för en god administration, äfven vm man ej beräknar hvad de kosta i blod och guld.