derligen sig försörja: konst och bilduing är lättare att bära för den, som fått uppfostran, än nyckelknippet är för den Dame, som går och väntar på man, och likväl får ingen, i trots af den förtjeusten, att hvarken kunna fransyska eller musik. I öfrigt är det en egen slutsats, ätt Damerna ej skulle draga annan fördel af en hildad uppfostran än den att låta männen dansa efter deras pipa, Det hårda sinnelag, som är en följd af brist på uppfostran, torde snarare medföra ett sådant försök, Här finnas många fruar, som hvarken kunna fransyska eller musik, men lika äl råda öfver sine män, genom mera lockande toner, än musikens, och genom ett mera gmekande språk än sjelfva fransyskan: Om tvärtom national-tänkesättet vore sådant, att hvar man, som kunde försörja hustru, gifte sig, skulle föräldraståndet nog veta att lämpa döttrarnas uppfostran efter omständigheterna. Om det förhöll sig i Sverige, såsom fordom i Rom, att gifte män hade företräde till vissa medhorgerliga rättigheter , om har mas, om före 40:de året kunde förs sörja hustru, men förblef ogift, skulle betala en dryg skatt till oförsörjda flickors bergning, skulle det snart gifva sig, om Ilerrar ungkarlar gingo förbi väl uppfostrade och bildade flickor, men i stället valde förklädda kökspigor, om annars bildningen är säkrare kännetecken, än klädedrägten. När dessutom karlarne gifte sig i den rätta åldren, torde helt visst den olägenhet afvändas , hvaröfver gamle eller förslappade män i hemlighet sueka. Wanligen lefva ungkarlarne rätt friskt med verldeu; och som den moraliska kärleken är äktenskapets skyddsängel, bör det ihågkommas att förderfsyade hjertan och naturer hafvå icke siune för dess himmelska kraft. ö Skulle man deremot hafva skäl ätt förebrå föräldrastån det någon förseelse, torde det vara den, ätt de ofta aflägsna två unga hjertan, som älska hvarandra, endast ur det skäl, att ynglingen ännu icke kan försörja den flicka han begär. Men de böra besinna, att en ynglings hopp att en gång vinna sitt hjertas dyrbaraste föremål, är den Atlas, som bär den moraliska verlden, och att det aldrig gifves någet kraftigare medel att förvara ynglingens sedliga värde, och att uppmuntra lronom till stit och verksamhet, än just det saliga bopp, som likt m rgonsolen förvandlar natt i dag. Ämnet är vigtigt, och om jag felat, begär jag tillrättavisning, då jag skall lemna ett svår utan bitterhet och utan fruktan. Lund den 29 Jan. 1833. D. Munck af Rosenschöld. 20 på Ag.