—ä6—nF Annat svar på den frågan: hvad ssola vi gora med båra ogifta Damer? För det första bör man icke fraga, hvad man skall göra med våra ogifta Damer, ty den frågan är tvetydig; utan man bör fråga: hvad skall man göra af dem? För det andra innehåller svaret ett försvar för Karlarnes osed, att icke gifta sig, och en anklagelse mot Damerna, och deras uppfostran. Det satiriska uttrycket, att Karlarna, satta på korrektionshuset, nog skulle krypa till korset, gifta sig, finna sig uti att höra fransyska och musik, och till och med sjelfve dansa efter den i hela sin lifstid, åsyftar qvinnokönets förvända uppfostran att lära annat än hvad som tillhör en Husmoder, neml. hushållsgöromålen. Medgifvom, att en flicka som blir gift, ej behöfver hvarken kunna fransyska eller musik, eller andra sköna konster. Men det bör ej lemnas oanmärkt, att föräldrar, som äga ömhet för sina döttrars heder och välfärd, låta lära dem fransyska, musik, ritkonst och fin söm, just emedan de veta, att de fleste Karlar inom ståndspersons-klassen icke gifta sig och att således de flesta fickor förblifva ogifta. Resultatet skulle alltså blifva, att en fattig flicka, som ej lärt annat än hvad kökspigorna kunna, måste efter föräldrarnas död, antingen nöd-akas förderfva sin hälsa i ett kök, eller ock om hon har något utscende, åtaga sig att förestå hushållet för en rik ungkarl, som ej ämnar gifta sig, emedan Damerna i vårt land kunna förmycken fransyska och musik. Men allenast den der fransyskan, och den der musiken icke fanns till i verlden, då stod det helt visst rätt väl till med gvinnolynnet, och då voro äfven karlarne genast färdige att gifta sig. Här gifvas alltid ursägter för dem, som hata det goda och älska det onda. Men nog mena föräldrarna sina Döttrar bättre, än Herrar ungkarlarna mena dem. Och orsaken, hvarföre föräldrar gerna vilja gifva sina Döttrar en bildad uppfostran, består i den Kristliga önskan, att deras Dättrar, 3 i sall af deras ogifta tillstånd, skulle äga losliga medel att he