AA FF ms —— 222— skaremagtens godtyckliga disposition , och der man gör allt; för att hindra tankekraften att sprida ljus vidare, än som väl kan stå tillsammans med den passiva lydnaden. Många exempel skulle kunna härpå anföras. Wi vilja blött hämna ett enda, och vi hämta det med flit fjerran ifrån. I Kejsaredömet China saknas icke ett sådant slags upplysning. För 200 år sedan åtminstone, kunde intet rike i verlden dermed jemnföras i matericl cullur, i industri och i samlade skatter. Hela landet är genomskuret af canaler och uppfylldt med verkstäder; och konstskjckligheten, som i viasa industri-grenar är ganska stor, grundar sig på en högt ärifven mekanik och på kemiska operationer, som till en del ännu torde vara hemligheter för den öfriga verlden. Men hvad båtnad har väl det arma folket af all denna skicklighet, all denna flit? Undantager man Embetsmännen, aå äro Chinesarne blött machiner och verkliga slafvar, om också icke till namnet. De hafva ingen enda politisk rättighet, utan endast en sådan; som ett barn äger i förhållande till sinfar, den nemligen, ätt få bedjä. Men de kunna icke nalkas någon af sine förmän rörande den aldra minsta omständighet, deri de behöfva hans biträde, utän ätt erbjuda skänker, proportisnerade efter deras förmögenhet. Förmå de icke utgöra någon skänk, så veta de, ätt ingen annan hjelp finnes för deras lidande, än tålamodet. Samma praxis finnes emellan Embetsmännen, alla grader igenom, ända upp till den störe fadren Kejsaren, hvilken sålunda, på sätt en Fransk resände M:r de Guignes yttrar sig: nyttjar sina Grander såsom en svänip, för ätt suga till sig alla sina undersåtares förmögenhet. Man ser således, hvartill denna upplysning tjenar, då den icke åtföljes af en till andra föremål utsträckt. Ja, i sanning, är det väl värdt att ännu något närmare betrakta den Chinesiska Staten, Stabilitetens, det Patriarchaliska styrelse-sättets och Prohibitif Systemets moderland! Detär minnsann temligen många Europeiska Cabinetter, hvilkas politik det synes vara, att så småningom etablera samma grundsatser. I China är för det första den aldra solidaste Stabilitet, hvars förnämsta egenskap är, att civilisationen väl kan , såsom der, gå tillbaka, men deremot icke, på årtusende, göra ett tuppfjet framåt. Lugnet deremot är, utom vid någon Dynasti-förändring, aldrig stördt, hoc est: Regenten besväras alarig af några klagorop eller någon matspänstighet från folkets sida; men väl händer det, uhder svåra missväxtår, att detta sins emellan , för att undgå svälta ihjäl, — ty utflytta tillåtes icke — mördar och verkeligen äter upp hvarann. När sådant icke upphör af sig sjelft och icke en gång kan hämmas af Rikets Officiella Tidning (den enda tolererade) fastän deri på det mest hjertrörande sätt beskrifves Den store Fadrens sy mpathi för sina barn, till hvilkas räddning mägnifika anstalter kungöras — de der dock aldrig hinna fill arbstHzl1I:A.. 2 4