— lid modernare bildning trädt i stället. Det är endast, då reformer af Läroverken, eller då de goda emolumenterne — redan anslagne eller möjlige att ytterligare få anammå — komma i fråga, som man slösar lofsånger öfrer det forntlassiska. Det gamla pukskinnet spännes då ut, och de kräftiga slagen derpå synas vittna om en förundransvärd nitälskan och färdighet. Men undersöker man hela Instrumentet något närmare, så är det öfver allt frätt och genombåradt; äfven påstå kännare af den äkta tonen, att ljudet är nu mindre harmoniskt och mera skrällande, än fordom. Mera uppmärksamt lyssnar man också nu på förespråkarne för ett annat slags upplysning, ledande till praktisk och materiel nytta. De Fysiska och Matematiska vetenskaperna ega ett så afgjordt och inflytelserikt värde för menskligheten, att deras utbredande i alla möjliga rigtningar aldrie kan nog befordras. Naturens väsende, krakter och lagar blifva alltid i theori lika nyttiga och interessanta föremål för ett bildadt folks studium, som användandet deraf i praktiken ärbland de oundeängligaste och kräftigaste medel att uppbringa ett land till välstånd och mäkt. Rikedom förutsätter såsom medel industri, och industri åter just dessa slags kunskaper. Deras hyllning är också lika allmäm i detta tidehvarf, som deras tillväxt är förvånande. Hör man nägon gång en narr beklaga sig, att de praktiska vetenskaperna med eld och vatten förstöra idealismens öfversinnliga Werld, så ser man deremot Regenterne, ja sjelfva Despoterne, göra allt, för att pådrifva sine undersåtare, att lära sig de konster; hvarmed rikedomar förvärfvas. Ja det är just denna slags upplysning, som de mena vara upplysning par excellence. Med nöje omfatta de det resultat af vår tids nya vetenskap — Statshushållnings-läran — att egentliga källan till rikeuom ligger i arbetskraften. Den rilja de gerna se i rörelse. Af samma orsak, som hvarje Jordbrukare gerna vill hafva sina stallar fullsatta med starka och väl tillkörda dragare, likasom han gerna vill hafva sin redskap af bästa qvalitet och sätter stort värde på nya och förbättrade uppfinningar deri, likaså kan äfven en Stor-Sultan, utan afund se, att folket sträfsar och arbetar för att bli konstfärdigt och rikt. Knappast någon enda Monark är så mycket efter sitt tidehrarf i upplysning, eller så litet mån om Monarkiens materiella tillväxt, att han vill använda inqvisition emot ästronotni, kemi och mekanik, eller deras idkare. Långt ifrån ätt hindra folken från att förkofra sig i seglation, skeppsbyggeri, inrättningar af canaler, fabriker och machinerier af alla slag ser man ofiare hos Regeringarne misstag alldeles på motsatta sidan, då de synas tro, ätt endast tillvaron af canaler, ångmachiner eller annat dylikt, som för ögonblicket är mest modernt, kan uppbringa landet till välstånd; hvadan de intvinga capitalerne och arbetskraften i dylika företag fortare, än industrien påkallar, och med landets förmsga j öäfrisgt lan