Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1833, sida 3

Att ramplacera genom tyll och gazer. Att noggrannt skåda sig från topp till tå Hon stod ej halfva dagen för sin spegel, Ty ingen fiskbens-gorge man brukte då, Att höja och ätt sänka å la regle. Men ropar dagens hjelte sturskt och fräckt Den här så högt besjungna tarfligheten, Är den ej, våra fäder i respect, En digtad drömbild utaf herr poeten ? Hvar tid har sina moder och sitt skick, Man lemna bör den fordna all sin heder, Men bättre var man ej för det man gick I kläder lika grofva med ens seder, Och åt och drack blott hvad i landet fanns, I smak knappt skiljd från bröderkreaturen; Nej våra tiders lyx och glans — Wisst äro enligåre med naturen; Så talar dåren, kanske har han rätt; Men trösta dig du äger ju ett hjerta, Ett ädelt, patriotiskt tänkesätt Öch ser ditt fosterlands förfall med smärta. Wet att en Furste manligt god.. Pro 0 4 Som ärft med namnetARL. i våra bygder — Den elftes sparsamhet, den tolftes mod — Den trettondes besjungna milda dygder, Skall för sitt nya folks lycksalighet A Med saderlig och trogen omsorg yaka, Och äfven kalla Göthens tarflisket Till Frithiofs fjällar än en gång tillbaka. 0! Prins! der du sitter i odödlik glans — En skön och sällsam eftersvu för verlden — Ditt tänkesätt, likt hvarje redlig mans, Är stollt förakt för fåfängan och slärdenTro att din vilja kraftigt hörd Skall med förtjusuing lydas utaf dessa — Och Du skall ha att vänta än en skörd: Till lagarne som grönska kring Din hjessa. Phansigarerne i Deccans Phansigarerne är en stäm, söm lefver af mord och pluning, hvaruti de synas hafva en medfödd förnäjelse. En dem bekände , ätt han varit medlem af ett band, som under orton dagar före hans tillfångatagande; hade mördat 16 ;rsoner Fruntimren synas vara lika verksamma som mänerne, och sätta sin ära i mördande. Ett af Phansigarernes Lorlibruk är, att på någon frånskiljd plats utställa ett frunnmer, hvilket, genom ett ömkansvärdt och klag gande anroinde, beveker den resande att lemna sitt heskvdd, och ofta t upptaga henne baktill på sin häst; under framridandet ster mörderskan en snara omkring sin välgörares hals, star sig till marken och drager honom med sig; medhjelre. som alltid äro tillhands, framrusa, och han är snart pedierad. En gammal qvinna, som examinerades, svarade ed mycken munterhet, att hon älskade rörelsen — det var