T 54507 Å CA22— ÅLCL 7142 be dead C EN 41—29 14K 7 förtjenster och högborenhet; under det gamla gunstlingar och hycklare, likasom lumpna arbetare och Journal Ami de Religion Vägrade sig om biskoparne med handkyssning ch knäböjning; under det S:t Simonisterne icke nog kunde idealisera handtverkamannen; under det Tribune sätter en röd mössa på pöbeln och tilltalar den: Du är jordens Gud, elå endast till med knytnäfrarne, och krönor och riken äro Cina; under det Benjamin Constant städse yttrade, att ungdomen kunde lära sina lärare, och att den i sitt femtonde år redan är öfverst full af stora ideer, duglig till allt, och har skägg; — så tilltalade Constitutionnel krämarne, bodbetjent. rne, modehandlarne och apofhekarne: ?Af desse ädle, välsinnade, förträfflige, — säger den — mottager jag lärt omar, och återgifver dem ; jag har 18,009 abonnenter för det jag springer omkring vid redliga borgersmäns dörrar, tidigt uppvaktar redliga borgersmän, och gör rent både för och efter dem ; på så sätt uppdagar jag borgarnes anda, och sprider till dem denne anda, hvilken de nådigt me ddela mig, tillbaka i orå, hvarvid de gifLa mig Louisd?orer och upphöja mig öfver alla andra tidningar. Således uppdukar man för det goda folket deras egen välling, demonstrerande, att det är substansen af sjelfva borgerskapets Kokta välling. Och hvartill alla dessa höflighetsbetygelser med så grufligt krypande åtbörder? för att anbefalla Herr Dupin, som borgarnes borgare, som kärnan för den offentliga meningen, tom det hela borgerliga Frankrikes uttalade tanka. Men tyvärr är Hr Dupin en ganska egen mån, som gerna låter säga sig vackra saker, men som på sin sida säger Furstärne vackra saker med barsk mine, men ock drager sig undan ockär nyckfull. Öfver sådane nycker kommer Constitutionnel i förtviflan: Herr Dupin skrifver t. ex. en brochyr, aldeles i en adrocats anda, så att han, icke som en statens och frihetens man, men som en lagkarl betraktar det constilutionella Frankrikes och dess Monarks belägenhet; han Lisar sig som målsföraren, som hufvudmannen, uppsätter ett chartik till ett kontrakt emellan sig, som Frankrikes epresentant och i Frankrikes namn, och Konungen, hos hvilken han anbefaller sig, som ConseljPresident; och tror dervid allvarligen, att han håll samma höjd, som de engelska Baronerne, som aftvingade Johan utan Land en Magna charta eller det gamla Spanska Cortez värdighet, som sade till Aragoniens Konungar: med oss, så är det väl; Ären Ni enige tänken Ni icke som vi, så säga vi nej, och det blifser vid nej. Skulle Herr Dupin efter sin död engång åter uppstå, och läsa historien, så skall hån få svårt att finna, det efterverlden tillerkänner hans karakter oh geni en sådaneställning. Man vill gerna erkänna honom för en vettig, djerf, sophistisk talare, för en skicklig advokat, för en i den franska lagfarenheten 2 ganska beläst man ; men poKYLEN 1 N s r ä 1 litisk storhet kan icke komma i fråga. Han bekänner sjelf