ningen är evig, att mänskrönkt envälde. ej blott för folken men äfven för sjelfva dess innehafsare, medför det största förderf. För den ifacrionga bördan måste sjelfherrskaren duka under, och med erkännande af menniskoförmågangs in. skränkning kasta sig i armarne på ett främmande inslytan de. Men i samma mån som denna rådgifvare, gunstling, minister eller hvad han må heta, är för siua handlingar oansvarig, hvälfves ock hela skulden på autekraten sjelf, hvilken snart, utledsen vid regeringsärenderna. afskuddar sig deras börda och, en gång vand vid sitt ledband, blir förr eller senare den i verkligheten minst sjelfständige mani hela sitt rike. (F. e. a. gg) A