Atr J0TvArär nksom en dyrbar diamant under sitt tak, hvilken för honom sjelf är obrukbar och hvilken han först, sedan den länge legat i hans gömmor, kan afyttra åt någon hög och förnäm spekulant. Noga och merkantiliskt taladt, äro döttrarna ingen egentlig handelsartikel — ty ingen ken gerna förblanda föräldrarne, såsom gr osshandlare, med dessa månglerskor, ståndoch minut-handlerskor, hvilkas transito-handel mai ej gerna nämner —; utan de äro en Aktie, hvarmed man söker vinna i någon kanal, eller en torfva, hvarmed man sy mboliskt (scotatione) öfverlemnar egendomen. Jag säljer endast landskaperna och gifver figurerna på köpet, yttrade Claude Lorraine, likasom en fader — och kunde det utan svårighet, emedan han genom andra lät måla figurerna på sina landskaper —; äfvenså blifva endast Säterierna upptagna i köpeeller Ågtenskaps-Kontraktet, och Bruden, som sitter derpå, lemnas på köpet. Äfvenså är högre upp en Prinsessa endast en blomstrande gren, hvilken hennes Furstliga trolofsade ej för frukternas skull, utan emedan ett land med en bisvärm folk slagit ner på densamma, bryter af och bär her. Har en fader ej mycket, så kan han, liksom Egyptierne gjorde med sina föräldrar (nemligen med mumierna af dem), insätta sina barn som panter, hvilka man alldrig tänker inlösa. Nu har Köpmansståndet, som fordom endast handlade med utländska produkter, äfven bemäktigat sig denna handelsgren. Men jag tycker, att en handlande der nere i sina köpmanshvalf skulle hafva tillräckligt utrymme för sin egennytta, utan att behölvå gå trappan uppföre till sin dotter. i Guinea får endast Adeln handla; hos oss deremot är Adela afskuren och utestängd från nästan all slags handel, utom den obetydliga med döttrar och de öfriga få artiklarna, som växa på dess egna gods; derföre håller den sig så fast vid denna handelsfrihet, och noblessen synes? vara ett för denna artiga handelsgren ingånget handelsförbund; så att man på visst sätt kan likna de höga vid de i egentlig mening höga på hvilka i Rom folk, söm var till salu, måste uppstiga för att blifva sedda. Det är en vanlig invändning af så kallade känslofulla unga hjertan, att dylika underhandlingar äro ganska hinderliga eller till och med helt och hållet förstörande för all kärlck, då likväl ingen ting så mycket beferdrar densamma, som just detta. Ty är allenast handeln afslutad och af Bokhållaren (Presten) införd i hufvudboken, så inträder ju den tid då dottern får sörja för sitt hjerta; jag menar den sköna tiden efter brölloppet, hvilken allmänt i Frankrike och Italien och efter hand äfven här anses såsom den mäst passande, då ett qvinnohjerta fritt kan välja i manshopen ; dess stat blir då, som den Venezianska, från en handlande en eröfrande