— D om då du anar attt det finnas torde ett högre syfte, att du lefsa borde för något bättre, ädlare behot än blott din lilla del i dagens rof, för Menskligheteus sak, dess ljus, dess heder och för ditt folk, hvars ära vill gå neder, och för ditt land, Europas Riddarhus, hvars sköldemärken falla nu i grus, och barnen krypa in met svärd och bälte i Fädrens hjelmar, för att leka hjelte; — — J Svenske Män, om någon sådan stund ert sinne lyfter ifrån jördens grund, så sägen ej, det är en dröm. J glömmen att edra Fäder drömde just den drömmen; och der fanns ingen ibland store Män som icke lefde eller dog för den: Det är om den, som himlens lyror sjunga och Gustaf Adolf talar med dess tunga. T — r. Man har anmärkt, att i ett eller annat af de öfriga vid Samma tillfälle halna tal föga färekommit om festens hjelte, aldraminst någon jemnförelse mellan hans tid och den närvarande, mellan hans storhet och den, som nu kan finnas. Man har trott sig märka likasom ett undseende, en menniskofruktan, eller rättare ett begär att göra sin cour. Om denna anmärkning skulle vara grundad, om detta lyte, kryperiet och ögontjenandet, skulle sträckt sig ända derhän, att sanna målningar af det stora undvikits, för att icke stöta sig med det lilla ; så är det såmycket mera glädjande att finna den ärliga manhaftighet, hvarmed åtminstone en råget se det närrarandes utspökade, storordiga lumpenhet i ansigtet, hvilken icke. anår, att man lefva borde För något bättre, ädlare behof Än blott sin lilla del i dågens tof3. (Dagl. Alleh.) Blandade ämnen. Försök att utröna, hvilket trädslag varar längst i jorden utan att ruttna. Pålar af gran, ek, och robinia pseudo acacia befunnös, sedan de legat fem år i jorden, alldeles oskadade; då deremot pålar af en mängd åndra träd. såsom lind, björk, avenbok m, fl., voro mer och mindre förruttnade. Bok, lönn och salix juglans varade fyra år. Man anmärkt, äfven att de trästycken, på hvilka barken var qvarlemnad eller som voro öfverstrukne med olja eller tjära, såsom ofta brukas, bibehöllo sig icke längre än de, som nedlades i jorden utan bark eller! utan något förvaringsmedel. De pålar, som blifvit något brände och tillika voro tjärade, hade fullkomligt bibehållit sig. Denna metod är, i afseende på dess ringa kostnad, att föredraga framför följande , söm annars visserligen är mera tjenlig att konservera trä i jorden. Man