inträdde som Cadot år 1775 i de förenade Provinsernas tjenst, blef år 1751 Löjtnant, 1887 Kapten, 1798 öfverstlöjtnant, 1803 Öfverste, 1895 Generalmajor och 1814 Generallöjtnant. Efter Hollindska revolutionen år 1787, i hvilken han höll sig till patrioternas parti, utvandrade han och tog tjenst i franska armeen, hvarest han 1293 erhöll Öfrerstlöjtnants rang. Han utmärkte sig i slagen vid Monpiron, Stade och Hooglede, tillbaka äånde 1795 med Pichegräs armee till sitt fädernesland, men lemnade det snart för att deltaga i tyska fälttåget 1786, under holländska Generalen Daendels befäl. Då engelsmännen år 1796 verkställde en landning på holländska kusten. kommenderads Öfverste Chassd en holländsk jägar Corps, hvilken, med den största förbittring, flera timmar slog den langt talrikare engelska Corpsen. Efter detta fälttags slut begaf han sig till Tyskland. för att deltaga i dervarande fälttåget. Han var närvarande vid belägringen af Wirzburg ,fraåntog Osterrikarne ett batteri och tillfångatog ,i träffningen d. 27:de Decemb. 1800, en trupp af 400 man. Åren 1895 och 6 tjente han under General Dumonceaux. Men synnerligast utmärkte General Chasse sig uti det Spanska kriget, och visade prof på den största oforskräckehet, hvaraf han bland soldaterne förvärfsade sig namnet Bajonett-Generalen, emedan han högst ofta och med fördel begagnade sig af detta vapen. För att belöna hans förtjenster gjorde Konung Ludsig Buonaparte honom till Baron, skänkte honom en donation af 3000 Gulden på Domänerne och utnämnde honom till Kommendör af Unionens Kongl. Orden. Under de sex år, som detta förödande krig varade, förblef Chasse ständigt i Spanien och deltog i slagtningarne vid Dnrango, Missa, lbor, Talaveira de la Heyna, Almonaciedl (hvarest han synnerligast befordrade. den hckliga utgången), ocana och Col de Maja i Fyrenecnce : i denna sista rädfade han, i spetsen för det 8:de, 2S-de och 51:de linie-och det 16:de lätta infanteri regementet. Grefve v. Erlons armee-corps. Till belöning för denna vapeubragd utnämndes han till officer af Hederslegionen, och Marskalk Soult sökte att förskafla honom Generallöjtnants rang , den han erhöll vid lemnandet af franska tjensten. Napoleon utnämde honom, genom ett dekret af d. 30:de Juli, till Riksbaron. 1 Januari 1813 fick han befallning att med sina fyra regementer sluta sig till den stora armeen i trakten af Paris. Den 27:de Februari angrep han, med lemningarne af desse regementer, en kolonn af 6600 Preussare,som understöddes af ett batteri af 6 kanoner, och hade sin position på en hög slätt vid Bar sur Aube; sedan infanteriet dragit sig tillbaka, motstod han trenne förnyade, de mäst hårdnackade kaxalleri-anfall. Han sårades i denna fölktnins ach ; begge fälttågen 1813