SC mehhiskornas Frihet och jemnlikhet, af hvad färg oeh bekännelse de än måtte vara; han hatades och förföljdes i! folkets fiender och folket dyrkade honom och begrät förusten af honom. — Jmellan kl. 2 och 3 passerade Perier. liktag boulevarden, och då Jag kl. 2 till 8 lemnade bordet mötte mig militärn och vagnarne, hvilka återkommo från begrafningsplatsen. Magnarne rullade nu hastigt och gladt, vorgsloret var aflöst från de trefärgade fanorna, dessa och Uuirassierernes harnesk speglade sig i det glada solskenet; de röda trumpetarne på de hvita hästarne framtrafiade under afblåsande af marseiller marchen; det putsade och glädtiga folket framskyndade till Theatrarne; himmelen som länge varit molnbetäckt, hade nu uppklarnat, träden prunkade så förnöjde i sin fulla grönska; Choleran och Casimir Perier voro glömde, och det var vår. — Mannen är begrafven, men systemet fortlefyer ännu. Eller är det verksigen sant att detta system icke är ett verk af Perier, utan af Konungen ? Några Philippister hafsa först yttrat dena mening, på det man skulle förtro sig åt Konungens sjelfständiga kraft; på det man icke skulle nämna att han stod rådtös vid sin beskyddares eraf; på det man icke skulle betvif. la upprätthallaudet af det hitills rådande systemet. Mänga Konungens fiender begagnade sig då af denna mening; det kom dem väl till pass, att man daterade detta opopulära system äldre än d. 13:de Mars, och tillskref honom att vera den allra högsta stiftaren, honom, för hvilken med detsamma den allra högsta ansvarighet förökades. Wänner och siender förenade sig ofta uti denna punkt, för att stympa sanningen. Antingen afklippte de den, eller töjde de henne så lång att hon blef tunn som en lögn. Parti andan är en prokustos som illa värdar sanningen. Jag tror icke att Perier med det såkallade systemet af den 13 Mars endast uppoffrat sitt ärliga namn, och att Ludwig Philip var dess rätta far. Tan förnekade måhävde faderskapet till detta betänkliga barn, likasom bondpajken, hvilken naivt tillade: Mais pour dire la perit, je niy ai pas nui. Alla de förolämpningar som frankrike hifintills måst lida, tillskrifvas nu Konungen. Den förtrampning som det sjuka lejonet, ännu sednast i Rom tillfogats af Herrans åsninna förbittrade franska Nationen på det högsta. Men man gör honom orätt; Ludwig Philip I och skulle gerna villja strida, icke endast med alla; t. ex. han skulle icke gerna vilja slåss med Ryssland, med Preussarne, med hvilka han redan slagits vid Valmy, och hvilka han derföre icke synes serdeles fruckta. Man påstår sig alldrig hafva bemärkt. räddhåga hos honom , då fråga är om Preussen och dess hotande ridderlighet. Ludwig Philip Orleans, den helige Ludwigs neveux, den äldsta Konungastams afkomling, Christendomens störsteriddare, plägar då att ligt. Jag kan icke unde 1. ee Y skämta jovialiskt borger. rlåta att här omnämna. att man all. äter ogerna en förolämpning aslåpo, men gerna