Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1832, sida 1

(forts. från N:o 229.) —Om Majorat-institutionernes inflyrelse på industriens och rikedomarnes tillvext M. II. Passy, Sädane äro följderne af de enskilde egendomarnes fria disposition. Den tilläter att på kapitaler, fästade under andra former, i förväg uppbära nödiga fonder, för förkofrandet af de arbe ten, hvilka omständigheterna göra till de mest vinstgifvande; och om fonderna, icke mera beroende af ett visst slags eganderätt, äfven skulle, för ett ögonblick, sänka försäljningspriset för fast egendom, så skall likväl snart den rikedom, hvilken de tillåta att hemta ur de förmonligaste källor, på en gång hidraga till Statens förkofran samt utvidga och trygga medlen till dess välmäga och utvickling. Forutsätter man deremot, atten nations jordegendomar och andra prodnctiva fonder äro underkastade fideikommiss-lagar, så finnes för henne ingen af dessa fördelar, Förgäfves lofva ännu ouppodlade fält rika skördar; förgäfves upptäcka de industriela konsternas framsteg nya produktionsmedel; förgäfves bjuder handeln att mängdubbla de producter, hvilkas utbyte skulle medföra en ökad rikedom: hon kan hvarken sätta de kapitaler i rörelse, som äro fästade vid åkerbruket, eller öfverflytta på åkerbruket de handlandes besparingar, hon går följaktligen endast långsamt fram på productionens fält, och blott med yttersta svårighet lyckas hon att få njuta de välgärningar, som åtfölja en förändring i industriens upptäckter. Egendomarnes oförytterlighet, denna bedröfliga frukt af de aristocratiska privilegierna, hindrar således der kapital, som gifver rikedom, att böja sig efter en väsendtligen omväxlande och progress-iv industris behof. Iu mera egendom man undandragit handeln, ———— ju flera inskräkningar man gjort i bruket afmedel till rikedom och trefnad, med desto starkare band gar man och fjättrat utvicklingen af en nations industriela förmögenheter