Si tran stärst 1727. 34.006 åmar, Från 1790 till och med 1200 var exporten: Af jern störst 1702, 123,804 skepp:d or minst 1797, 69,420 d:0 i medeltal 91,700, skepp:d årligen, 1 22,000 tolf:r bräder d:o af Bergmossa störst 1200, 2.852 skepp:d Ost.-varor störst 1797, 566,421 R:d. or minst 1200, 106,744 do -salt-sill störrst 1795, 190 079 tr. — minst 1800, 25,342 d:o -Lill-tran störst 1796, 50,538 åämar. — — minst 1800, 949 d:o Man ser häraf, huru exporten, under loppet af 1790:talet, började att betydligt aftnga. Örsaken härtill var isynnerhet de politiska omständigheten hvaraf Svenska handeln tvingades, till en qel verkade äfven inhemska författningar. Berg mossan blef belagd med hög tull; Ostindiska han deln drefs icke mera med fördel; Grönländska Compagmet hade alldeles upphört, och sill fingstens ojsemnhet röjde redan, att denna nävngsgren snart skulle också upphöra, Antalet af utgående fartyg hann under detta sekel till 300 före år 1726, och bibehöll sig imelJan 2 å 3 hundrade: 1755 steg det till 383, men på 1750:talet utgingo vanligen 4 å 5 hundrade, År 1764 utgingo 685 fartyg, och detta blef högst ända ull 1783, då det höjdes till 705, Sedermera räknades årligen 5, 6 å 7 hundrade fartyg, utom år 1200, då de blott voro 413, Pedan under de första åren af detta sekel började åter jern-exporten att tilltaga, så att medeltalet af de fem första årens skeppning gjorde öfver 101.000 skepp:d ärligen; hvaremot den minskades de trenne derpå följande mer än en femtedel, Sillen besökte då åännu våra strander; utskeppningen af tjära ökades bety dligt och 1t07 utfördes Öfver 18,000 tunnor; men ingen export steg i den grad som exporten af bräder, hvaraf 1208 utskeppades nära 59000 tolfter oah 1809 åfvel 91 CCO tolfter; men med detta sednare året upphör de också alldeles exporten af Sul och Tran. (forts ) — DILIGENCERNE algå från Götheborg till Stockhiolm öfver fidköping, Mariestad, Örebroe och