AN 2 densamma kunnat af Skepparen användas, ehuru den tillhörde dess last. Något per sonligt agg eller enskild hämnd, som man synes vilja låta påskina, har visserligen icke legat till grund hvarken för detta yttrande eller åtalet i sin helhet, — När man sjelf påstår sig handla Öppet och redligt, borde man icke förutsätta så dåliga motiver hos andra för deras handlingssätt. En kort framställning om anledniugen till för handen varande Rättegång, skall som jag hoppas, bäst freda mig för att derföre misskännas, Sedan jag tid efter annan, funnit att flerfaldiga ankarkettingar från England införskrifvas och på Nederlag härstädes upplades, började jag misstänka, att man ämnade dessa till de Fartygs behof med hvilka de härifrån exporterades, ehuru jag ej är 1 tillfälle att bevisa ett dylikt förhållande, — Jag insåg då min tjenstpligt fordra, ätt söka motverka detta befarade missbruk af Nederlagsfriheten. När således ifrågavarande Jernketting hit anlände med Engelska Briggen Sieters, och blef på Nederlag upplagd, lät jag igenom infilningar däri göra den igenkänlig, samt när densamma af Handels-Bolaget Carnegie Compagnie blef af Handl, C, Lindberg, som införskrifvit och på Nederlag upplagt densamma, köpt samt med Bolagets Skepp Carl Johon till Export angifven, gjorde jag vid utgående visitation Tull-Betjeningen uppmärksam på, att bland bomälte Fartygs inventarier icke var tillfinnandes någon ankarketting och samme personer skulle vid återinclarerandet af ofvannämnde Fartyg, om icke Skepparen sjelf erkänt det, kunnat intyga och bevittna, att deruti då befanns den ifrån Nederlagen upphandlade kettingen, som bort vara exporterad, — Betviflas desse uppgifter, erbjuder jag mig, att sannfärdigheten deraf styrka: och följer klarligen häraf, att slumpen ledt åtalet emot nu ifrågavarande af mig altid såsom aktningsvärde ansedde personer, — Etter denna förklaring återstår endast, att berigtiga några uppgifter uti ofvannämnde anförande. Hr Grill påstår, att jag medgifvit inför Protocollet den 20:de sistlidne September, att han haft behof nyttja den så ofta nämnde Jernkettingen, — Ehuru mitt yttrande så fattades till Protocollet, torde mig ej kunna förmenas rätta detsamma, hvilket äfven sked de påföljande Rättegångsdag, som bevisar, att jag egde lika godt minne som medvetande al hvad jag sagt och anfört — och då nu fyra af. hörde vittnen intygat detta behof, bör jag ej derpå tvifla; men när trenne af desse vittnen (Matroserne Lund, Svensson och Andersson) edeligen intygadt, att från Fartyget härstädes lossades, vid dess hemkomst i sistlidne Maj månad, (således innan Jernkettingen intogs,) ett ankearLå g, såsom slitit och kapat, och de tvenne förstnämnde vittnena på sin Ed tagit, att Fartyget vid less återutresa medförde endast tvenne anrart å g, till desse trenne ankare, så att jernkettingen, som här intogs, måste begagnas till let tredje största ankaret, hvartill densamnahärinpassades, — Och att det ankaret varuti Corpos delicti var inbänd, för st blef katadt i sjön vid Cadix (vittnena Andersson och Chorn motsäga val de tvenne öfrige i thy fall tt de uppgifvit, att fyra a fem ankartåg funnits Fartyget ehuru alla försmäckra eller lenaatt nyttjas till det stora ankaet, hvartill Jernkettingen begagats) så är behofvet af ankarkettingen slätt förlarligt — ja påtagligt — och styrker tillfyllest min ttrade förmodan, att detta behof härinnan afeglingen var förutsed t, då Skeppaen, 1 stället för den förbjudna Utländksa nkarkettingen, kunnat, om han det velat, föraffa sig Svensk ketting eller ankartåg — och så2 Ve . MH — GG .2 2 AR J