Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1832, sida 2

lende misnöje, när man sårar deras egen. kärlekeller deras i nteressen. Anled. ningen till förargelsen torde vanligen igenfinna marare i sjelfva ämnet för klandret, än i formen hvarpå det framställes. Om Anmärkaren genon sin artighet och hofsamhet lyckas, att hos den opPasmiske åstadkomma en mera ändamålsenlig verkan, så torde deremot denna höflighet och mode. rauon desto djupare såra deras känslighet , som ansallas. Den skymfande tonen nedsätter alltid den, som deraf begagnar sig, Man finner sig mera träffad, när man råkar i strid med en foglig och luga motståndare, än med en ohyfsad, hvars förebråelser försvagas genom hetta och öfverdrift. Man bör äfven besinna, att, då man har behof af den allmänna rösten,, för att inverka på styrelsen eller besegra en sjelfvisk opposition, måste man och något lämpa sitt språk efter allmänhetens smak, En enkel framställning af missbruket, ett kallt och abstrakt argument skulle föga verka på mängden. Det fordras någon stimulus? i uttryck eller ord, för att väcka hopen. Man måste från allmänna framställningar, som föga röra den, begifva sig till serskilda, mången gång pessonliga, ullämpningar, som den kan fatta, Men, så snart man begagnar sig af denna populära vältalighet, så snart man angriper missbruken, uti de personer, som draga fördelen afdesamma, utsätter man sig straxt förttillvitelsen af bitterhet och en hatffull hämdlust. Stigen är likväl slipprig. Nitet mot missbruket kan lätteligen komma att likna ovihia mot personen. Emedäertid finnes det säkra kännetecken, att urskilja den ena af dessa känslor från den andra, l Tillfällen gifvas dock, då det kalla förnuftets språk är tillräckligt ; de äro de, då man icke har någon passion eller något interesse att bekämpa ; men så snartfrågan är attafskaffastora missbk, eger man afltid en falang afinteresserade emot sig; och,iallmänhetsagdt, hafva de styrande all, tid ett visst interesse att bibehälla 5aKernai det skick de äro, Hvarje förslag till reform möter nemligen alltid först ett hinder i makligheten hos de styrände: de frukta et: Ökadt arbete, eller arbete af nytt slag, som tvingar dem att afvika från den gamla slentrianen, jet andra hindret framställer sig i de makteganö des afundsjuka och embetsmanna-högmodet; det ssyrargar dem att emottaga råd och de älska icke att understödja planer, hvartill de sjelfva icke äro upphofsmän, Om framgången krönte dessa företag, a blefve äran och fadersglädjen icke för dem, itan för en rival, bvars rykte förstorades på deas bekostnad, Sådane äro de svårigheter, som möta på den )oolitiska granskningens törniga bana. Publicisten ss nåste känna dem, för att Funna besegra dem; hen allmänheten bör ock veta, att derät egna illbörligt värde, och veta, hvad uppmuntran och rkänsla hon är skyldig dem, som offra sig, i dess S senst, på en så otacksam och farlig stråt, ASNERERINRTEILET SAS — —RATIO Ä— Enligt uppgift inkom till KANSO ct. 1, Svensk, Skonert Wilhelmina, Capt J. E, A Ekman, från Rotterdam dest till Ordres med ballast. Engl Fisksmack Liberty, Capitaine S. Rusell från Harwich, dest till Lysekihl med II A TT IR Dele