vd Annes icke någon känd Stat, der upproren äro så täta och så våldsamma, Den fria granskningen öfver embetsmännen och styrelse-åtgärderna är tvertom ett medelatt befästa styrel sen, emedan den, ved sidan af det onda, ställer hoppet om läkemedlet, bereder åt missnöjet en laglig väg att Öppet framställa sig, och förekommerderigenom de hemliga anslagen, Pressens frihet är vidare nyttig, emedan den lemnar de styrande en pålitlig underrättelse om det allmänna tänkesättet, samt erbjuder dem ett kraftigt medel, för att tillrättavisa opinionen, när den blifvit vilseförd, och att motstå obehöriga anfall samt sanningslösa tillvitelser. Stridsfältet är lika öppet för alla? ock uti striden hafva de, som besitta makten, ailj) tid stora fördelar framför sina motståndare, När de, som kunna afskaffa missbruken, icke ( — 2 vilja det, finnes väl, när man undantager våld, något annat medel, än att upplysa folket, ådagalägga de styrandes oskicklighet eller egennytta och ,derigenom nedsätta dem i det allmänna omdömet? Eller bör man heldre välja det sakernas skick, som då det identifierar styrelse-personalen med sjelfva styrelsen, slutar med att framalstra despotismen, Nej, skall man svara, Om granskningen vore rättvis och hofsam, skulle den vara ett godt, Det är denna frihets missbruk,som gör den odräghg. Fullkomlighetens mål vore utan tvifvel uppnådt, om klandret aldrig blefve orättvist eller öfverdrifvet; men fullkomligheten tillhör icke den menskliga naturen. Man måste nödvändigt taga ett parti — tillåta alla anklagelser eller — ingen. Man eger blott att välja emellan två onda ting. tillåta dem alla, och således äfven de orättvissa; utesluta. dem alla, och dervid äfven de rättvisa, Tag det parti att utesluta, hvad blir väl följ. den? Om ingen tygel funnes, skulle missbruken mångfaldiga sig till den yttersta grad. Alla emhetsmän skulle allt mer och mer förledas af det personliga interesset, när detta ej egde en motvigt i fruktan för granskningen; och stadsförvaltningen skulle försämras, i mon af deras oskicklighet och fel, Tag åter det parti att tilläta alla anmärkningar, grundade eller ogrundade — det onda, som deraf härflyter, skall blifva så obetydligt, att det knappt förtjenar detta namn. Med de ogrundade tillvitelserna tillåter man ju äfven försvaret emot dem, och i detta fall, fin. nas icke alla fördelarne på dens sida, som försvarar sig? Har han icke för sig anseende, protection tillfälle till en noggrannare sakkännedom, och lätt, heten att anskaffa bevis? Och, om skicklighet bris. ter honom, har han icke att använda all styrelsens gunst, för att skaffa på sin sida de skickligaste sakföjrarne?