sedan jag imedlertid i N:o 163 af denna tidning lemnat rum för en slags tillrättavisning af talet, hvilken får gälla ?allt hvad den gälla kan, och förhållanderne rörande vår handel och rörelse säles des på sitt sätt blifvit utredde, så har jag trott det vara förenligt med min pligt och prenumeranters billiga fordringar, att framställa mina! åsigter af , hvad oftanämnde tal i öfrigt innehåller, och ! . då jag vågar säga, att dessa till alla delar öfverC ensstämma med nedanstäende framställning, hämtad från den rygtbare författaren Jeremias Benthams skrifter, har jag icke tvekat att inrymma sam;? ma, helst jag beklagligtvis varit i tillfälle finna, huru— som det lyckats vederbörande, att genom sina 7 haltlösa argumenter, bland den tanklösa mängden äfven snärja en och annan mera tänkande. nvrill en början vilja vi anmärka; att mån gör ganska orätt att sammanblanda ett änfäll emot dem, som styra eller mot felaktiga institutioner, med en fiendtlighet mot sjelfva styrelsen, Tvertom innefattar det förra ett prof af en motsatt böMer jelse. Ty det är just emedan man älskar styrelsen, som man Önskar att sej den i skickligare och renare händer, och att systemet för förvaltningen må fullkomnas. Påståendet, att man angriper sty re lsen,när man tadlar dess agenter, eller uppdagar allmänna missbruk; innefattar beskyllningen, att man vill skaka lydnadens grundvalar, bereda uppror eller ? I) anarki, Men man känner föga de grunder, på hvilka folkens undergifvenbet för sin styrelse hvilar, om man fruktar, att den skall vackla vid den minsta flägt af den allmänna opinionen och att den består eller faller med den aktning eller missaktning, man kan ega för den ena eller andra ministern, eller lagen, Det är icke af vördnad för de personer, hvilka sitta vid styret, som man är benägen att I lyda dem; det är för sin egen säkerliet, som hvarje samhällsmedlem åstundar att upprätthålla den allmänna myndigheten: det är i medvetandet af det skydd, han derigenom njuter mot inre och yt n I tre fiender, Om man äfven vore hugad att vägra lydnad t. ex. att icke erlägga sin skatt eller att icke underkasta sig domstolarnes beslut, så känner man k, nog, att sådant endast vore en vanmägtig önskan r, (och att motståndet vore en dårskap, derest icke tisamma Önskan visade sig så allmän, att den finge n-nog styrka att förstöra den allmänna makten. Men n-när en dylik symptom visar sig, så är den icke ad vr (orsakad af den fria granskningsrätten; den är då il der kraftiga resultatet utaf en allmän känsla af