sammanslåpa lefnadsbeiotven at en dålig landt-Jun kare, som i sin lättjefulla vishet endast bjuder dem, att de öfrige 6 månaderna sofva så mycke mer för att behöfva äta så mycket mindre. Blot ett mynt, näringsfrihet samt klokare beskattnings. grunder: och en tid skall beredas, då i fiera ortel inom fäderneslandet, på en jord, skött som er trädgård, trefliga, snygga, friska och fria män skola med kristlig miskund le åt ge narrar, som nu för tiden i jordens fördelning skåda staters undergång: såvida det ej dessförinnan är tillräckligen upplyst, att hela skriket mot hemmans-klyfningen ytterst hvilar på speculationen, att vid de väntade utmätnings-auctionerna så mycket lättare skaffa de fi nuvarande rika herrarne stora possessioner. I förening med denna inre Ökade omhugsamhet och flit, skall af den directa passagen genom Canalen kunna beredas ökade fördelar åt vårt land, såvida seglationen anordnas på så klokt sätt; att kostnaden och tidsförlusten icke kunna jemföras med hvad som vanligtvis måste beräknas vid passagen af Öresund, Om en canaltaxa stadgas? icke som vore den uppsatt af de Engelska Capitalisterne, hvilka hafva Öresundstullen i hypotek fös Danska Stats-lånet, utan såsom en rättsinnad och tänkande Stats-Ekonom skulle uppgöra den, och i synnerhet till en början på ett sätt, att vinsten af Canalvägens begagnande är påtaglig; om lots-inrättningen, tulluppsigten och ångbogseringen vid Canalsegelleden blifva ställda på en sädan fot, att tidspillan, chikaner och prejerier icke kunna ifrågakomma; om arbetena vid lossning och lastning icke blifva öfverantvardade åt Skrån och Gillen, utan få vara fria och obehindrade; om skeppsredningen får ske hvar som helst, och af hvem som helst, samt direct handel drifvas ifrån hvarje inländsk ort med utlänningen: i sanning, vi inse ej då något skäl, hvarför icke en betydlig transitohandel skulle kunna taga vägen genom Canalen, samt i framtiden äfven en varuhandel bildas, hvars utvidgning vår tvehågsna och tröga tid, svårligen skulle kunna föreställa sig, Men, hvad är det vi hafva sagt och till hvilka tala vi? Skulle vi blott hafva i en dröm skådat ett land, der administrationen ansåg sin pligt vara, att skydda en allmän frihet, i spekulation, i näring, i, handel och vandel; der de bildade klasserna nitiskt vinnlade sig om allt hvad som kunde befordra industrien och de fatuge klassernas förädling och välmåga; der alla folkklasser kraftigt medverkade till allmän upplysning i allt sådant som menniskan behöfver veta och kunna, för att med intresse och kraft deltaga i samhällslifvet och vårda sin egen familjsäkerhet, bergning och trefnad? Eller skola vi icke hafva att hoppas 62ÖA 2C—W W.F DÄ — något annat än en pygme-verld, der det nådiga ögats stirrande pupill finner sitt yttersta välbehag i uniformernes omväxlande skönheter, der det höa Örat i halsarnes hurrande bifall tror sig höra hjertats kärlekstoner, samt der den lilla friserade minister-hjernans högsta bemödanden riktes på observerandet af etiketten, bjudningar, befordringsrecommendationer, och tidnings-aktioner? Vi hafva glömt att vi talte till ett folk, som man lemnat att försvaga sig sjelf genom en evig afund, derigenom att man åt hvarje klass och snart sagdt åt hvarje grad inom klassen, gifver olika fördelar, anseende och förhoppningar, samteligen ytterst hvilande på den eländiga grundvalen af en illa anordnad arfsrät till nåden, till förmögenheten och till fattigmedlen. I hopp att denna glömska vällas af en lycklig aning om en bättre tramtid, vilja vi likväl nu icke glömma, att det är bäst vi sluta, KDE RANDERS ——————7— — BOHAS den 21 September, Långvarigt regn