VV 4200 33 -44— fortsättas för att icke alldeles gå miste om de kapitaler, hvilka under en förfluten fördelaktig konjunktur nedlades uti denna rörelse. Att på tretti år antalet af genom Trollhätte-Kanal passerande skepp fördubblats, bevisar mindre till saken, (ehuru det medgifves, att Götheborg i följd af sitt läge, får årligen en släng af slefven,) ty förfat. taren hade bort erindra sig, att inga egentliga Pskepp? kunna gå igenom kanalen, såvida han icke med skånska bonden förstår såkallade skib. ungar? d. v. s. båtar och jollar, i hvilket fall jag naturligtvis icke vid denna hans uppgift har något att anmärka. — Att tullintraderne i sednare tider Ökat sig, bevisar icke eller just synnerligt; då detta tvifvelsutan är en följd af, att en mängd varor nu få förtullas, hvilka fordom voro förbjudne 3; och undersöker man, huru mycket på den ökade importen verkligen förtjenas; huru många artiklar som lyxen och flärden i hufvudstaden äfven här gör till ett behof, men som slutligen blifva bodliggare, och i förening med kursen fräta på avancen å det försälda; så få vi se om intet resultatet blir det, att Stats-Kassan och de, som derur hämta gin näring, blifva egentligen de vinnande, — För Camarillan borde det dessutom icke varit främmande, att tider och omständigheter gif vas, då man kan göra stora affärer utan att de just lemna så synnerlig afkastning; hvarpå, såsom exempel må tillåtas mig erindra om den verldsbekanta spannmålshandeln! — — I förbigående har jag nu, för att få slå två flugor i en smäll, med: flit velat besvara den journalistiska uppsattsen; väl vetande och förlåtande den gamle trotjenaren, Journalen, hvilken är nödsakad att godtgöra sitt honorarium med hvad vederbörande till införing föreskrifva, Hvad särskildt vidkommer Camarillans oförskämda väsnande öfver det faktiska i talet: att kursen ideligen stigit under den tid man väntade dess återgång till alpari så får jag oförställt förklara, att det just är min egen tanke, att alldrig en Regent bör befatta sig med det ändamålslösa att vilja styra den; ty sådant leder blott till en gifven förlust och ett kärt tillfälle för vinglande högre embetsmän, att i eller utan samråd med agiotörer rikta dem och sig sjelfva, under det kursen mellan hvarje operation, till enskildes och det allmännas skada, ideligen stegras; — oeh från hvilka obetänksamma vänglerier, merendels följder af egoistiska rådgifvares ingifvelser, man såväl här som der kan till största delen tillskrifva kursens enorma uppjagande öfver dess vederbörliga ständpunkt, — Värdig sina beskyddare medgifver likväl Camarillan, att tiderne äro förändrade; (något som icke kan förnekaee då man känner en ellerannan ner