Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1832, sida 1

——— mig att befalla. Således uppfordrar jag dig och de dina att nedlägga vapen, jag uppmanar er dertill för ert sanna interesses skull??? nwäårt största intresse, och det enda, som ligger oss om hjertat, är vår religion, inföll Araben med den största hetta, En äkta Muselman sträcker blott vapen för Christna, då han förlorat lifvet. Gud skall döma emellan de Christna och Mahomeds barn. Wid desså ord kastade han en föraktlig blick på Agan af Alger och den nya Beyen i Tittery; derpå satt han sina stora sporrar i sidorna på hästen, red öfver häckar och gropar och försvann undan våra ögon. Innan korrt börjades bandgevärselden och kanondundret. Striden varade ej länge; efter två timmars förlopp inryckte första och andra brigarderna nästan på en gång i Belida. Det var mest natt, då vi togo staden i besitta ning. Armeen lägrade sig rundt omkring densamma; poster utställdes vid portarna: hufvudqvarteret togs i ett nog simpelt hus vid Algers-porten, men hade en kostlig trädgård. Innan vi ankommo till Belida, kunde vi midt under träffningen upptäcka detta lands rikedom; ty vi tågade genom sto: I ra, med orangeträd planterade fält, och fastän det på nära håll sköts på oss från häckar af Indiska fikon och aloe, gäfvo vi oss likväl tid, att kasta en blick på detta nya Förlofvade land, Men för att erhålla begrepp om dessa trädgårdars prakt, hade man måst se den vid vårt hufvudqvarter 2 timmar efter vär ankomst. Bivouak-eldarna fladdrade under höga löfhvalf, bildade af de med frukt sastade pomeransträden; lägan uppsteg högt och hastigt; likväl uppnådde de sprakande gnistorna knapt de understa grenarna, Dessa eldar spridde vidt och bredt ett stark sken, hvarvid vi mellan dessa löfhvalf kunde se våra hästar bundne vid träde stammär af mer än en mans tjocklek, Orangerne skimrade öfver våra hufvuden och bekommo genom eldskenet en ännu lifligare färg. Oaktadt mängden af eldar; funnos dock så djupa aller, att det rundt omkring oss spridda stärka sken ej kunde skingra deras dunkelhet: Orangerne voro mogna; några soldater, som uppklättrat i träden, skakade grenarna så att tusentals apelsiner nedföllo och innan kort betäckte marken. Följande dagen uppsteg solen glänsande på him. meln och kastade sitt sken öfver staden; dess fält, trädgårdar och gröna kullar, Belida var öde; dess inbyggare hade flyktät till bergen. Man såg dem! sitta der i grupper, med ögonen fästade på staden, Hurudan kunde deras sinnesstämning vara? Hå deras hus voro öfvergifna, de kunde se huru de af dem afskydde Christne såsom herrar inoch utgingo, genomtågade deras gator, gjorde halt på tor— . Qm A2A2A A