Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1832, sida 1

tackoch stångjern, hvilka artiklar nedgätt från mer än(8 p;nd till mindre än 3 P.nd, och från 15 P:nd under 5 P:d per Ton, 2. För att möta detta oroande och länge fortfarande fall i priserna, hafva vi användt den största ansträngning, som stått 1 vår förmåga, Wi hafva begagnat all möjbg sparsamhet och hvarje förbättring af arbetsmetlioden vid grufvor och manufakturier. Wåra arbetares aflöningar hafva, i flere fall, blifvit betygligen minskade, och denna minskning har blifvit verkstäld med och åtföljd af ett stort lidande och betryck: men Kronans utskylder räntor, arrenden och andra onera, som äro ålagde våra grufvor och jernverk, hafva nästan alldeles icke blifvit nedsatta, ej heller kunna viå dem erhålla någon betydlig lindring, enär lagen bestäms mer att de skola utgå till sitt fulla belopp. 3, Då priserna på våra produkter sålunda fal. lit under beloppet af de onera och afgifter, som lagen ålägger oss utgöra, har den billiga och nödvändiga vinsten af vår rörelse upphört, och en bes stämd förlust ofta åtföljt den; 4. Under sådana omständigheter hafva vi länge tvekat i valet af de åtgärder, som påkallades af vårt inträsse och vår pligt. — Om vi nedlade var rörelse, skulle de betydliga summor, vi utgifvit för maschiner och byggnader, uppoffras; med betydlig förlust för oss sjelfva, och tusentals af våra hederliga och förtjenstfulla arbetare skulle falla församlingarne till last, hvilka genom de utgifter, som förut trycka dem redan äro allt för mycket utarmade för att kunna bidraga till deras uppehälle, Skulle åter vår rörelse fortsättas, förutse vi ingen annan utgång, än en Ökad nöd och säker undergång för alla dem som äro beroende af oss. 5. Enligt vår ödmjuka tanka ligger hufvudordsaken till den tryckande nöden inom vår näringsgren och bland de industriela klasserne i allmänhet, i företaget att genom lag redticera räntor , taxor, skatter och alla öfriga onera till gnld efter 3 Pid 17 s. 104 d. p. uns. Detta låga och föråldrade pris på den metalliska värdemätaren förmår icke längre åstadkomma en rättvis och billig fördelning af våra produkter imellan producenten och consumenten; det gör ett varaktigt bestånd af vinstgifvande priser omöjligt, utan en sådan nedsättning i taxorna, som vi icke kunna hoppas se verkställd nog tidigt för att afhjelpa vår nöd, — och dess slutliga och säkra mål, är att forstöra landets näringar; dess frid och lycka, 6. Att, intill dess man antagit ett bytesmedel som är mera passande för samhällets många och invecklade behof, samt för den lifligare omsättnintll gen och större befolkningeti inom Landet, och som 1 är i stånd att i allmänhet befordra afsättningen af industriela produkter till vinstgifvande priser — aa ut inven utsjot till ett fortfarande välstånd i He vw