— 4A 24 44—24444G4—4 Ingalunda tillräkne vi E. K. Maj:ts styrelallt detta, väl vetande, att ganska mycket härlder ifrån våra ständers mindre förtänksamma bslut; ifrån de bakvända åtgärder, som här oeh d.r bhfvit tagne emot den härjande sjukdomen; ifrån ar dra länders mindre liberala handelsförfatininga och ifrån den häraf härledande handelns stagnatiwn i allmänhet; men sanningen befaller oss erkänna, at en ganska betyglig del är en bedröflig följd af de mindre liberala och ändamälsenliga i våra ep nal — — Lindrigast sagdt så föreställa vi ose, att d personer, som råda till och handnafva dylika, miste antingen icke äga vilja eller insigter, eller occ icke nog tid att disponera för ett grundhgare be dömmande af såväl möjligheter, som fördelar oci följder, De i följe häraf vacklande åtgärderne i allmänhet äro, i förening med den ieke ovanlig inblandningen i liandels-affärer från styrelsens sida, för E. K. Maj:ts handlande undersäter på det be tänkligaste menliga! Det goda i E. K. Maj:ts äcla afsigter motarbetas icke sällan just genom år, lika företag; och den embetsmannaytlighet, som tyvärr uppenbarar sigi de fläste utkommande firfattningar fullkomnar ofta det allmänna eländet!? PTill detta på rikets handel ytterst menligtaänverkanae, 1å Vi stutligen i anderdånighot tillägja, det i sanning ömkliga tillstånd hvari kringligganse landsorter sig befinna! — Ingalunda må E. K. Mä: bedömma landtmannens financiella ställning efer folkstockens möjliga ökande genom jordens för ifverdrifna styckande, hvilket blott alstrar fattigdon, eller af det, att utskyllderne i allmänhet till stals kassan ordentligen ingå, då detta som oftast torle I ske genom utpantningar! — Ett godt idland trehne missväxt-år kan visserligen å sina ställen nägt I , afhjelpa nöden, men det vanliga underpriset vd dylika tillfällen ä jordens afkastning; landtmaånnels e skuldsatta ställning till staten, privata och di5 konterna, hvilken sednare låneutväg för hono g tyckes blott vara beredd till skatternas möjliga ber talande, — och dessa oerhörda onera som tyc h allas vår mor, — lemna honom sannerligen få ll sc sa Öfver för morgondagen, utan de största anstränt n ningar! — Hvad kan väl således blifva öfrigt 41). hans goda, att dela med stadsbon, hvilken likason T ponden och den närande delen af nationen nassa, allt mer och mer tryckes af utgifter, und D let att inkomsterna ideligen minskas? — Likaso se andtmannens jordlappar har stadsbons stenhögas ss— id efter annan, under missväxt år, rörelsens at ch skatternas tilltagande måst graveras, och ku a vi säledes, så länge detta beklagansvärda fö ällande synes vara mera i tillän aftagande ke utan de största bekymmer emotse fram den, sä vida icke E. K. Maj:t upplyst skulle be aga ådelmodigt tillvägabringa, sådane ändamåls liga representativa reformer, och sådane reor