YUTÄäIt att från Svenska Nederlagen tiil Danmark afsända nederlagsgod, uti anNat än däckade fartyg Om minst ss lä rligt fördet ringa anföras, — ne så skulle ati insmugla 1 angifvas till ut. Skäl man för denna Ogenhet har hört meml. att om vi häruti följde Danskar detta endast dertill missbrukas , ?Sverige, hvad som således skulle Pförsel åt Danmark Man är likvisst berättigad till den frågan: hvarföre e j Danskarne hysa förasitt lånd samma fruktan? månne derföre, att deras Tulläysteme och dermed förenade controller ingifaf för oss gynnande författningar, icke NYyttasomsker Oss Svenskar dermed, att dessa författningar uti Danmark förblifva uti kraft 21! en största StanlagenhetihosDanskarne, och ett aldeles motsatt förhållande häruti hos OSS, visar följande: m en Svensk Consul eller annor man, af Tullkammaren i Köpenhamn eller drag af Tull-Journalerne, för att noga lära känna de riksgagneliga affairerne på Sverige, — Så nekas detta; säkerligen af fruktan, att någon Svensk man genom ett sådantutdrag skulle kunna LeLompromitteras — och detta är ädelt, — Hos oss deremot lemnas ät Danska Consulerne eller andra Personer, på begäran dylilip ka Journal-utdrag öfve mark, och tvärtom — utan afseende derpå El-eneur uttr FM (JO W?— RR AA 24 m sa teras. Så visar 8sig uti allo, danska välviljan mot os. och tvärtom obenägenhet en hos oss mot danskar0; att rättigheten anv få kringÖra vissa våruqvantiteter, utan någon förpassning, samt att sättet på hvilka förpassningar m. kunna begagnas, betydligen underlättar våra be grannars välvilja: ! men, förutan att det är endast tillfälligtvis som detta har till I he det föregende icke äger någon las sig äfven bärvid, ett beständigt skrikande af Jo väre köpmän såväl häröfver, som uti det, det enda hvaruti vi med danskarne ÖfverHe enstämma, neml. uti tillätelsen för öppna ger båtar att få till Riket införa, allt, hvad 2 Vv: 1 som till införsel är tillåtit, och derifrån Al fi utföra, allt hvad som till utförsel är till lofgifvet. Att dessa besvär Icke vinna något Grc afseende, är naturligt, — ty uti någon mohn får O. man väl å var sida vara medgjörlig, i Cor Emedlertid torde enhvar som bar känndom om handelsaffairer, erkänna och medgifva, att de här Ant framställda förhållande , äro af en högst be: a Chr synnerlig beskaffenhet; Samt att, då dekunna förklaras — denna förklaring, måste vara höjd öfver all tvifvel. ve Skepps-Notiser, ÅH A2 A