Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1832, sida 1

smugglarens ursprung och sysselsättning. Risquen vid insmugglandet af varor, läter alltid, under hvilka fiskaliserande bevakningar som hälst, öfverhufvud kunna beräkna sig, och, hvarest som hälst, der tullen öfverstiger denna beräkning, inställer sig alltid lurendrägeri. Tvenne sätt att förekomma detta gifves endast; endera måste den förledande vinsten genom smuggling, förminskas genom låga tullberäkningar, eller måste de hinder, sou kunna läggas i vägen för lurendrägeriet, skärpas Första methoden är påtagligt den mäst naturliga och ändamålsenliga för att åstadkomma hvad man åsyftar, men den sednare har man oftast tagit sin tillflygt till, äfven i de fall, då tullen beräknas alldeles öfver måttan högt. Regeringarne rådfråga, nästan utan undantag, vanligtvis uteslutande dem, som hafva tillsyn och tulluppbörd om händer, om det ändamålsenligaste sättet till dess indrifvande, ehuru det är påtagligt, att just dessa personers interessen, förut fattade omdömen och dem egna vanor, på intet sätt qualificera dem till att gifva sunda och opartiska omdömen, De kunna icke tillstyrka en nedsättning uti tull, såsom enda sättet att utrota smuggling och Öka tullintraden, utan, att på samma gång erkänna deras oförmåga att upptäcka och qväfva otillåten handel; och följden har blifvit, i stället att härleda den rådande smugglingen från dess rätta källor, att tullkarlarne nästan alltid tillskrifvit detta en ellerannan felaktighet uti lagarne eller dess tillämpande, och tillika föreslagit att undertrycka lurendrägeriet genom skärpta författningar. Som man kunnat förutse har denna utväg och uti de flästa fall påtagligt misslyckats; och lika gifvit är, att med all oförtrutenhet hos tullbetjeningen samt hvarje skärpt lag, smuggling omöjligen kan förekommas af sådane artiklar, hvilka endera äro förbjudne eller belagde med hög tull Smugglaren har alltid en viss papularite, och hvad lagen än förklarar i den delen, är det narraktigt att förvänta, det massan af folket skall anse den, som för bästa köpet lemnar dem blifna nödvändighets artiklar, skyldig till någon vanhedrande förbrytelse. vttrad egen förebråelse för köp af smuggladt gods, skulle, ehuru en verklig uppmuntran tili lagbrott, och ofta åtföljdt af begåendet af en mened, i de flästå länder anses såsom en pedantisk skrymtares skrupler, hvilka i stället för att hos någon vinna credit, blottställer den som söker annoncera dem, att blifva misstänkt för en större skurk än någon af hans medbröder, Genom denna pubanse på sitt sätt oskyldig; och då han är nära att — . 011 4 — likens efterlåtenhet, uppmuntras ofta lurendrägarn I att fortsätta en rörelse, den han på så sätt läres att i