Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1832, sida 1

och icke lemnas, såsom en gammal författare med skäl anmärker: Ått drifva för vind och våg, utom lots och compass att styra den. Männe detta uttryck skulle kunna tillämpas på Sverige? mängden svarar visserligen härull nej; hvad kunna vi väl Önska oss, vi hafve ett Commerce-Collegium; samma infordrar ju ofta handelssocieteternas utlåtanden, ingående framställningar återremiteras ju till ytterhgare upply ningars erbållande 3 skulle en förordning, stridande emot den man Önskar, från CommerceCollegium utgå, så var viss uppå, det har derull sina VIgtiga skäl, och skulle samma fördröjas ett och annat år, så måste man hafva tålamod. vederbörande hafva dertill anledningar och äro ju föröfrigt redan bel:stade nog genom deras myckna ullgöranden; det samma är ju organiseradt på det mäst ändamålsenliga sätt, och hvad behöfva vi väl mera 3 vi äga ju utomdess en talangfull Stats-Secreterare, som är bevandrad uti vexelaffairer och låneupptagningar, om sådane från högre ort tillstyrkas; skulle missväxt inträlfa, så vet han nog, att i tider göra allmänheten bekant såväl med tillåtelse för spanmåls-import, som bränvins-förbud; detta har han ju ofia bevist, och enskildte personers förluster förekommes ju derigenom, utan att man behöfver befara, det vederbörande derpå kunna rikta sig; inträffar öfverflöd på spannmål, kan ju export ske för Statens räkning till Itahen, egendoms-herrarne få på så sätt deras producter betalte, och bönderne, de blifva ju derigenom i tillfälle att betala skatter; skulle dessa dock ej kunna utgå, så kunna ju för dem större lånetillgångar beredas ut Disconterna;, en gång få vi väl bättre tider, då dessa lån åter kunna indrifvas; man skall endast hafva tålamod och ej låta förvilla sig af den oroliga tidens anda; hvad villa vi med reformer? en realisation har ju förr en gång räddat landet; magazins direction kan ju åter inrättas, ständerna kan man ym få ull allt gagneligt, endast man vet att rätt taga dem; man behöfver då ej befara import af spannmål; vårt goda jern kunna Americanarne ju ej undvava, och hvad kan sen föra silfret utur landet? Skulle deremot en och annan anse, att förenämnda uttryck beklagligtvis med rätta kan appliceras på institutioner till handelns befordrande inom Sverige, och förklara att vår administration i den delen är den mäst felaktiga, och tillika villa öka bevisa sådant med facta, hämtade från tullförfattningar, seglationstörordningar, skråinrättningar samt ombytliga författningar i allmänhet, så yssna högst få dertill, och förklaras dylikt yttradr missnöje för personlig ovilja och hat emot dem det åsyftar; och skule man af någon, för detta dess omdöme, fordra förklaring, får man det korta och undvikande svaret, hvarföre skall man blanda sig i allmänna ärenden? det finnes nog af tidningar, som äro roade af, att upptaga sådane ämnen, Och hvad uträttas dermed? man stöter sig ju bara med vederbörande, och deraf kan man ha ondt; ådant befordrar bara ovilja från högre ort, och kan en gång ägga hinder i vägen för lokala fördelar, dem man kan komma 1 gufälle att behöfva söka, — ja, dessa och dylika yttranden hör man tyvärr allt för ofta, äfven på vår ort. Denna skildring af den rådande opinionen fin: nes måhända af mången öfverdrifven, men den ca: racteriserar sannerligen den närvarande Svenska generationen, ty den visar oftast en oförlåtlig liknöjdhet vid allmänna angelägenheter, och vanan satt öfverlemna allt till den tärande classens afgörande, synes vara medfödd. Att en bristfällig representation härför kan ligga till grund, är icke otroligt; man ser den ena Riksdagen efter den an