gre tid måst öfvergifva handeln med våra rikaste provinser — nu, och länge förut äfven inom Götheborgs område, hafva att kämpamot verkningen af lagstridiga företag, understöddaaf såväl bristfälliga författningar, så ock af en connevenz af dem, som hafva sig updragit tillsynen öfver författningars efterlefnad; hvilket allt af det embetsnit som lifvar Götheborgs Tullpersona! icke kan förekommas, men icke dess mindre har till påföljd att äfven inom stadens område inkräckta lofliga närin gsfångster. Det skulle tyckas, som det icke erfordrades synnerligt stora insigter för att finna, det så beskaffade förhållanden, afskrämma och afhålla från större directe importationer, och att man slutligen utledsnas, samt köper der hvarest bästa priset erhålles, för minut beho f, öfverlemnande åt Danskarne och våra södra städer att för öfrigt sköta sig bäst de gitta, de förre onekligen till största gagn. Ej eller lärer det vara svårt begripa, att, om under motsatta förhållanden, ändamålsenliga åigärder vidtogos, för att såsom sig bör, skydda lofliga rörelsen och organisera bättre controller 3 de ställen der det behöfves: så skulle en så stort debit af varor från de städer som qualificeras till stora handeln åstadkommas, och Tullintraderne deraf så betydligen ökas, som både motsvarade den ökade utgiften för högre lönevilkor, och en större controll-personal; och om deremot skulle invändas, att vid en så vidsträckt kust som den Svenska, Lurendrägeri icke fullkomligen kan motarbetas: så kan dock onekeligen det värsta ondt af allt, Tullförsnillning behörigen förekommas, Hvem inser icke att sådana resultater kunde vinnas? då sakkunskap och erfarenhet förenades med kraften och viljan för sakens vinnande? ock, hvem inser slutligen icke såväl goda följderna deraf då erforderliga förbättringar härvid företagas: som ock jemväl ovilkorliga menliga följderna deraf, då det öfverklagade onda ostördt får fortfara att undergräfvalofligarörelsen, och dermed tillika Rikets välfärd? För dem som måhända skulle anse föregående framställning bättre egnad till högre ort, än uti en Tidning: är man skyldig upplysa, att, år 1831 d. 23 Mars, ingick en del afstadens handlande, på grund af verificerade bevis, till Handels Finance-Expeditionen med en skrift underd, ställd till Kongl. Maj:t, hvaruti omnämndes, att, på en tid af endast sex veckor, hade med 100 forbönder, hvaraf enligt ägande rättighet, enhvar fört 100 B. hitkommit 10, OO0 å Caffe, så ock med desarame på käril ej öfverstigande 30 kannor, hit anländt ett större qvantum Rom, Uti denna skrift som öfverk!agade I såväl bristfälliga författningarne, som ock lika bristfälliga controller, och fullständeligen utredde följderne deraf, föreslogs också underd, utvägar, som efter petitionairernes åsigter skulle afhjelpa det onda. Huruvida denna underd. skrift blifvit hos Konungen underd, föredragen: detta måste man betvifla derföre, att intills denne dag någet nådigt svar derå, som eljest, om föredragning skedt, utfallit — icke erhållits. Att deremot berörde underd. skrift blifvit remitterad till General-Tullstyrelsens utlåtande, derom har man kännedom genom .... Tidningen Fäderneslandet, som haft godheten I meddela detta utlåtande. Detta åter var så beskaffadt, att genast stränga rättelser stått att läsa uti Argus. Det är vidare, Ins. bekant, att indirecta comunicationer med Höga vederbörande ägt rua jöfver detta ämne, och att, på deras begäran några I handlande blifvit utsedde för att göra utförligt