Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juni 1832, sida 1

sak höras och öfver densamma sig utlåta; så ringa den praktiska sakkunskap, som uti de här ifräågavarande ämnen förefinnes hos dessa auktoriteter? sådan den långsamhet, som dessa myndigheter, utan synnerligt ansvar och allt efter som det faller sig; kunna begagna, att man häraf redan på förhand kan förklara orsaken hvarföre ett land, hvars jordbruks ärliga afkastning (Brännerierna oberäknade) representerar 50 millioner, hvars utrikes handel utgör 25 mill. arligen, livars industri (Bergsbruksförädling och skog oberäknade) omsätter årligen vid pass 10 millioner, hvars seglation sysselsätter årligen 4 å 500 fartyg (inrikes sjöfarten alldeles oberäknad), likväl endast i en så inskränkt skala visar tecken till financielt välstånd och statistisk kraft, och, utan. att hafva någon statsskuld , dras ges med ett så hoptrassladt penningverk, att det alltjemt hotas med hela sin rörelses tillintetgörande. Insändaren påstår tryggt, att dessa olyckor hos ett folk, hvilket dock sjelft småningom följer tiden och söker att, ehuru äfven småningom, begagna sig af tidehvarfvets förbättringar, endast kunna förklaras genom tillvarelsen af en ekonomisk administration, som blifvit efter folkets egna framsteg, och hvars högst olycksrika inflytande på ett ganska oundvikligt, ehuru föga märkbart sätt, hindrar folket från den förkofran, hvartill detta utan svårigheter skulle hinna, om det vore understödt af en bättre administration. Att uti denna framställning ingen öfverdrift finnes, vill man nu söka göra äskådligt. Med landets rörelse i allmänhet hiafva tre Embetsverk hos oss hufvudsakligen befattning, utgörande hvart för sig en särskild myndighet; ehuru efter utseendet , fullkomligen sammanhängande: nämligen Handelsoch Finans-Expeditionen, Commerce Collegium och General-Tullstyrelsen). Man kunde tro, att, sedan de bägge sistnämnda utlåtit sig öfver theoretiska och praktiska grunder för ekonomiska författningar, så sammansmälter det förstnämnda verket dessa utlåtanden, och bygger derpå sin föredragning hos Konungen i Statsrådet. Man kunde tro, att de alla måste handla i öfverenestämmelse i hufvudsaken, och efter ett åtminstone för tillfället antaget system; — så kunde man tro, och att dymedelst vore frägorna antingen efter Central(Minister och Bureau-) eller Colles gialstyrelse — lätt, snart och rigtigt afgjorda; men ingenting vore mera aflägset från verkligheten, är denna förmodan, Handels och Finansexpeditionen bestyr nämligen som oftast om förordningar; utan ätt rådgöra med de bägge Verken eller någotdera af dem, ehuru sådant vore så mycket mer erforder2) Vi hicrakna med flit icke någre åt speciella industrier egnade Embetiverk, t ex. Bers-Collevium och de nyligen