sednare förhållanderna kunna, ty värr! vara möj lige; men hvad som ingalunda kan bestridas, är, att sjökorts felaktighet och bristande sakkännedom, näst strömsättning under kuster hvarest den icke kan determineras, antingen enskildt eller samverkande, vållat de fläste strandningshändelser. aktigt alltid utgöra en af menniskans ädlaste förbindelser, då menniskolif och egendomssäkerheten på hafven, derigenom endast kunna betryggas, och detta blir i det närmaste möjligt 1) om man, i berörde afseende, hos sjöfarande inplantar misstroende till allt annat än det, hvarom de af tillvunna nautiska kunskaper och den egna erfarenheten den bässa uppmuntran att i denna väg väcka böjelse till vettenskaplig odling, samti 2) om det för fartygsbefälhafvarne Plefve ett åliggande, att med egne rön contollera sjökorten och att anmäla i dem utfunna fel, icke allenast hos vederbörande auctoriteter i hemlandet, utan ock på alla orter dit de anlända, hos Consuler, Assuradeurer och jemväl andra, som böra eller äro i tillfälle att derom lemna sjöfarande kännedom, Huruvida gällande föreskrifter om de kunskaper sjömännen tillhör att känna, äro tillfyllest utförliga, om de behörigen handhafves i förhållande till den närvarande tidens kraf, eller om derföre behofvet påkallar ett förbättradt sakernas ordnande; utgöra ämnen hvilka framdeles skola tagas i betragtande, —— ——