Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 april 1832, sida 1

— — af uppkomna nöd i denna ort hafva gifvit lif åt en ny näring, som naturen förlänte en varaktigare välsignelse, och som, oberäknadt vinsten i fysiskt och molariskt afseende, småningom äfven i ekonomiskt, bragte idkaren en motsvarande ersättning, Denna var production af spannmål, hvaraf under sill-export-tiden, till Götheborg importerades vanligen öfver 100,000 tunnor årligen, men som orten nu skördar utöfver dess behof. Ost-Indiska handeln inbragte en ansenlig behållning åt intressenterne under de första octroyerne och gaf för öfrigt utkomst åt många famillier, som med denna trafication i ett eller annat afseende hade att skaffa. Men denna handelsgren I bar fröet till sin upplösning 1 sig sjelf genom det corporationsmässiga och exclusiva i dess natur, som hvarken med den nya sakernas ordning och allsmänna tidsandan, eller med täflan af andra länders fria trafication kunde bestå, — Att vilja åter. upplitvandet af berörde conjunctur vore således satt vilja en reaction i alla delar af samhälls-förbållanderne, Om Fraktfarten är redan anmärkt att den var samtidig med revolutionskrigen och kunde, sår som grundad på neutraliteten , icke öfverlefva dem, i sedan erfarenheten beklagligen visat, att den icke kunde uthålla andra nationers fria concurrence.— Den mening är redan ofvanföre framställd, att. 2 ån Svenska navigationens tillbakasättande sicke är någon absolut verkan af politiska förhållanden; men, om ock så vore, eiler om Svenska sjöfarten vore af den natur, att den ovilkorligen fordrade prohibitioner eller andra konstlade medel för att bestå eller förkofra : sig under den inträdda conjuncturen af en fri verldshandel; så, E änskönt visserligen å ena sidan ett antal individers interessen skulle lida af denna näringsgrens förfall, vore likväl detta, å en annan sida betraktade — under sådana omständigheter icke något missöde, utan fast hellre en fördel för consumenter och producenter i allmänhet; — ty hvad skulle vår skeppssarts utträngande gonom främmande fartygs rivalisation bevisa annat, än att varu::tillförseln eller befraktningen med främmande fartyg kunde ske för bättre köp än med våre egne? — livilket åter i sin mon måste verka till lindrigare varupriser och lättare afsättning. ö Beträffande slutligen Tansit-Handeln under continental-tiden, så var den en sannolikt aldrig återkommande meteor på Götheborgs horizont. — Politiska tvång af en alldeles egen art hade sammanträngt snart sagdt all handels-gemenskap emellan Östersjön och Westerllafvet på denna I punkt och här hopat oerhörda varulager till omsättning. Men då riktningen af denna rörelse var