hh::: — — öfver handelns och näringarnas tillstånd. i GÖTHEBORG. (Forts, fr. N:o 94.) Då nu härvid i betraktande tages, att införsels-afgifterna å en stor del varor efter år 1824 blifvit icke obetydligt nedsatte (Caffe-tullen t. ex har fallit från 3 s. Hamb. B:co till 3 s. Sv. B:uo) tilldrager sig uppbördens så märkbara tillväxt des mera uppmärksamhet, som sådant måste förutsätta en i en större mon uppdrifven varu-trafication Detta om Götheborgs handel och sjöfart i de väsentligaste delar, som äga beröring med Tullverket, och hvarom någon faktisk upplysning af tillgängeliga officiela handlingar stått att vinna.— Nu några ord i allmänhet, Hvar och en, som uppmärksamt betraktar de allmänna förhållanderne, som! erfar. att varnväxlingen med främmande länder år efter år får ett större omfång, att tullintraderna årligen tillväxa, att nya fabriker och manufakturer uppstå och redan anlagde utvidgas, — att arbets-priserne fluctuera snarare Öfver än under medelmättan o. s. v., kan icke annat än finna främmande den klagan, som hos de trafikerande i allmänhet förspörjes öfver handelns vanmagt och saknade utvägar till förtjenst. Om verkligen någon mening ligger i denna klagan, synes den endast på 2:ne sätt kunna förklaras. Den måste nemligen antingen grunda sig på en jemförelse med fordna, mera gynsamma tidsomständigheter, eller ock vara stegrad paralelt med stegrade behof. FörsGötheborg äro egentligen fyra förgångna perioder, som i afseende på trafikens liflighet partielt kunna ställas framom närvarande conjunctur, nemligen perioderna för Sillfisket, Ost-Indiska handeln, Frakthandeln under krigsåren samt Transitoch Comissionshandeln under continental-tiden. Sillfisket utgjorde ovedersägligen källan till en mångfaldigt utgrenad trafik, som gaf bergning åt en mängd af stadens, såväl som skärgårdens invånare. Förlusten af denna näring har sålunda för dem visserligen varit känbar; men, under en allmännare åsigt, — finnes just den der