Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1832, sida 1

af uppkomna nöd i denna ort hafva gifvit lif åt en ny näring, som naturen förlänte en varaktigare välsignelse, och som, oberäknadt vinsten. i fysiskt och molariskt afseende, småningom äfven i ekonomiskt, bragte idkaren en motsvarande ersättning, Denna var production af spannmål, hvaraf under sill-export-tiden, till Götheborg importerades vanligen öfver 100,000 tunnor årligen, men Ä orten nu skördar utöfver dess behof. Ost-Indiska handeln inbragte en ansenlig behållning åt intressenterne under de första octroyerne och gaf för öfrigt utkomst åt många famillier, som med denna trafication i ett eller annat afseende hade att skaffa. Men denna handelsgren bar fröet till sin upplösning i sig sjelt genom det hvarken med den nya sakernas ordning och allsmänna tidsandan, eller med täflan af andra länders fria trafication kunde bestå. — Att vilja åter, upplifvandet af berörde conjunctur vore således s att vilja en reaction i alla delar af samhälls-förhällanderne, om Fraktfarten är redan anmärkt att den var samtidig med revolutionskrigen och kunde, såsom grundad på neutraliteten, ieke öfverlefva dem, sedan erfarenheten beklagligen visat, att den icke kunde uthålla andra nationers fria concurrence. — Den mening är redan ofvanföre framställd, att I detta dom Svenskn navigationens tillbakasättande icke är någon absolut verkan af politiska förhållanden; men, om ock så vore, eiler om Svenska sjöfarten vore af den natur, att d en ovilkorligen fordrade prohibitioner eller andra konstlade medel för att bestå eller förkofra sig under den inträdda conjuncturen af en fri verldshandel; sä, änskönt visserligen å ena sidan ett antal individers Interessen skulle lida af denna näringsgrens förfall, vore likväl detta, å en annan sida betraktadt — under sådana omständigheter icke något missöde, utan fast hellre en fördel för consumenter och produeenter i allmänhet; — ty bvad skule le vår skeppsfarts utträngande genom främmande fartygs rivalisation bevisa annat, än att varustillförseln eller befraktningen med främmande fartyg kunde ske för bättre köp än med våre egne? — hvilket åter i sin mon måste verka till lindrigare varupriser och lättare afsättning. Beträffande slutligen Transit-Handeln under continental-tiden, så var den en sannolikt aldrig återkommande meteor på Götheborgs horizont. — Politiska tvång af en alldeles egen art hade sammanträngt snart sagdt all handels-gemenskap emellan Östersjön och Westerllafvet på denna punkt och här hopat oerhörda varulager till omsättning. Men då riktningen af denna rörelse var