Dagens Nyheter – 31 december 1874, sida 2

Skandinaviska föreningens i Berlin julaftonfest. (Bref till Dagens Nyheter.) Berlin den 26 December. Enligt hvad de äldsta ledamöterna i här varande Skandinaviska föreningen påstå, skall årets julaftonfest vara måhända den mest glänsande föreningen haft. Flera afledamöterna hade också gjort mångahanda uppoffringar derför. Vid inträdet i Casino-salen frapperades man af den mångfald af dekorationer och fanor, kransar och guirlander, hvarmed densamma var smyckad. Den största uppmärksamheten fästes dock vid två målningar, i kolossal storlek, utförda af hr Höiback från Norge; den ena föreställande ett norskt landskap i månskens-belysning med en reliefram, framställande norska nationalegendomligheter, .den andra, föreställande konung Kristians besök på Island, med ram, framställande ett större tåg till julottan i en bykyrka. Likaså anslående för oss svenskar var en tredje tafla i svartkrita af hr Dyring från Sverige: konung Oscar II:s bröstbild i naturlig storlek; derunder af samma artist, äfven i svartkrita, Den heliga natten. Dessa hufvuddekorationer sammanbundos af en större transparant med de nordiska konungarnes namnschiffer, uppburen af englar. Denna transparant, som betydligt höjde effekten af det hela, var utförd af bildhuggaren Ericsson från Stockholm och hr Dyring. Under 1:sta afdelningen af programmet, hvilket i sin helhet gick öfver förväntan bra, skördade hr Philipsen, violoncellist i Opernhaus, väl det största och mest berättigade bitallet. Applåderna åt duetterna ur Gluntarne tycktes dock ej vilja taga något slut, och sanning är att de båda sångrarne äfven sjöngo dem med så mycken naturlig känsla, att man sällan kan få höra dem bättre utförda. Lars Husmand, gom afslutade afdelningen, satte munterheten i full gång. Det i andra afdelningen gifna lustspelet Til Sxeterst innebar genom handlingen, melodierna, drägterna och — jag vågar säga —, det ganska goda spelet en angenäm erinran om Norden, i hvilken angenäma sinnesstämning vi ännu mer försattes under tredje afdelningen. — Ridån gick upp under afsjungandet af en allvarlig julsång; och ej en julgran utan en jättegran med kanske tusen af de tre nationernas fanor samt rosetter i nationalfärgerna jemte en otrolig massa från komiten och enskilda till deltagarne ämnade presenter! Mon nyfiknast riktades dock blicken till bordet, der äfven en massa fanor svajade öfver äkta svenskt stångjern, Lygholms Aquavit och danskt bränvin, omgifna af spisoch knäckebröd, norsk mesost och Smålands kumminost. För denna intressanta nyhet tackades också hr Särnblom, (som pr snälltåg måst anskaffa densamma) ej allenast med blickar, utan äfven med ett glänsande tal af hr Nordström. Skålarne, som druckos i äkta bankopunsch, gällde konungarne af Sverige, Norge och Danmark (af ordföranden H. Höibach) Sverige (af Holm från Danmark), Danmark (af Särnblom från Sverige), Norge (af Dyriog). Härefter ng on hr Särnblom en skål för hembygden och hemmavarande slägtingar. Denna skål afbröts flera gånger af bifallsrop och afslutades ej allenast med ett 9-faldigt hurra, utan ock med tårar i mången ung mans öga. Nu förklarades . ordet fritt; och torde det bästa beviset för att julaftonen tillbragtes på ott angenämt sätt vara, .att äfven familjer med döttrar stannade qvar ända till kl. 6 på morgonen, då allmänt uppbrott först skedde.