om hvem han var. . Främlingen svarade då, att han hade vistats ett par veckor i Hamburg, var jude, skomakare till yrket, hette Ahasverus och hade varit närvarande vid Jesu död. Sedan den tiden hade hen flackat omkring och besök: många, måvga länder. Till bestyrkande af denna utsago snpförde han många enskildheter från Jesu tillfingstagande, äfvenzom om apostlarne, hvar enhvar af dem hade bott i Jerusalem och hvar de hade dött. Vid närmere efterfrågan erfor Eitzen vidare följande: Ahasverus hade på Herodes? tid bott i Jerusalem, och då han af presterna och de skriftlärde hörde att Rabbi Jesus var ex bedragare, förföljde han honom, och detsamma gjorde ock alla haos grannar. Alla ropade de att man skulle korsfästa Jasns och gifva Barrabes fri; och då Jesus var dömd, sprang Ahasverus raskt hem och omtalade det för de sina, för att de skulie se på när dena lifdfömde fördes förbi. Då nu Jesus ville hvila sig med det tunga korset ett ögonblick utanför hans dörr, stötte ban hozom undan med hårda ord. Då såg Jesus Kristus allvarligt på honom och sade: Jag skull få ro, men du skall få gå. Då nedsatto Abasverus sitt lilla barn som ban hade på armen; han kunde icke hålla ut hemma längre, hsn måste föja med skaran, och då ban hade sett Jesus uppgifva sin anda på korset, flydde han från Jerusalem och såg det aldrig åter. Icke visste han hvad Guds vilja med honom var, om icke möjigen der, att han skulle vandra till domedag, för att vittna inför hedoiu