de biskopen, uppehåller han sig i Armenien och angrängande läader. H ns tal och lif äro genomträngda af fromhet; han yttrar sig blott sällan, och endast då, när de andliga och klosterbröderna, som han lefver tillsammans med, fråga honom om något. Då talar han om framfarna tider, om korsfästelsen och uppståadelsen; han vet att förtilja de noggrannaste enskildheter om de döde, som kommo ut ur sina grafvar och vandrade genom Jerusalems gator. I tårer och ångest väntar han på Jesu återkomst till Domen och fruktar att Guds vrede äfven då på nytt skall drabba honom. Tre århundraden senare träffa vi sagan i förändrad form i Tyskland. Nemnet Carsaphilns är pu ombytt mot det hvarunder han senare är vorden känd: Ahbasverus. I ett bref af den 29 juni 1594, som en katolik i Hamburg skref till en vän, heter de: Paul Eitzen, biskop i Sleswig, teol. doktor och berömd som kyrklig författare, har ofta omtalat huruledes han, då han en göndag år 1542 predikade i Hamburg, midt framför sig fick syn på en sällsam figur. Mannen hörde med sådan andakt på hans predikan att. han knappast rörde en lem; och när Jesu namn blef nämndt, bugade han sig, slog sig för bröstet och suckade djupt. Oaktadt det var vintertiden, hide han inga andra kläder än ett par sjömansbyxor, en tunn jacka och en lång, öppen kappa; han tycktes vara inemot femiio år gamma. Hang hela företeelse gjorde ett så djupt intryck p Eitzen, att han förfrågade sig